Zombie-feeling

Sakta men säkert närmar sig veckoslutet. Vilken jädrans tur, för jag är nog i behov av lite avkoppling. Skulle jag ens vara lite snabb att ta till flaskan så skulle jag göra det meddetsamma jag kommer hem i morgon. Let the weekend begin!
Men nej. Jag tror jag skall äta gott i stället. Jag har ju varit ganska så duktig denna vecka, med mitt "nya liv". 
På måndag åt jag inte en enda godis, två konfekter på tisdag, på onsdag fyra små fruktgodis och idag....okej en liten Geisha-stång. Men det är ju radikalt mycket mindre än veckorna förut! Tjohejsan, vad jag är bra! Skippadui!

Det har varit en jättebråd vecka på jobbet, jag har varit totalt slutkörd då jag kommit hem. Värst var idag. Har inte ens hunnit fundera på vad jag gjort, allt har gått automatiskt. Det värsta är ju känslan av att jag glömt någonting mycket viktigt! Men vad man lämnar bakom sig hittar man framför sig, så nog lär det väl ska komma feedback om något är ogjort. I väntan på det då...


Då jag åkte till matbutiken, efter jobbet, märkte jag att jag gick omkring som en zombie i butiken. Jag tog automatiskt det jag behövde, betalade och stack iväg hemåt. Jag såg människor men ändå såg jag ingen. Så mycket kommer jag ihåg att det var en kassafröken... eller var det? Är inte längre säker på det heller...
Så jag ber redan nu om ursäkt om det är någon jag inte hälsade på i butiken eller någon jag inte märkte, för idag har jag en zombie-dag.


"If someone is too tired to give you a smile, leave one of your own, because no one needs a smile as much as those who have non to give"