Flashback, part 3

Igen tidig väckning. Inte frivilligt, men som jag sa så har min inre klocka redan bytt till sommartid. Lika tycks det vara med mina söners inre klockor. Här vaknas det senast 6.30 på veckoslutet. 
Kan garantera att i morgon, då det är skoldag, är det igen jättesvårt för pojkarna att vakna...


När jag var liten, i pojkarnas ålder, tittade jag på "Pikku Kakkonen" varje vardagskväll. Bäst var förstås Timo Taikuri och Pelle Hermanni.

Nukkumatti (John Blund)

Pikku Kakkonen slutade alltid med att Nukkumatti (John Blund) åkte omkring och kastade Unihiekkaa till alla små barn. Den där "unihiekka" är sådan som finns kvar i ögonen ännu på morgonen, ni vet morgongrus. 
Eftersom jag ju inte ville gå och lägga mig genast efter barnprogrammen, dvs kl 18.30, så lade jag ju händerna för ögonen för då kunde John Blund inte kasta något i mina ögon.... och då kunde jag ju hållas vaken en tid till... eller?


Här kan vi igen konstatera att tiderna förändras. Mina barn tittar inte på Pikku Kakkonen, trots att den serien rullar på ännu. 
Egentligen tittar de inte så mycket på tv på kvällarna, vilket igen är bra. Men tittar de, så är det nog oftast inte precis barnprogram. Med det menar jag alltså ritade serier. 
Men förstås, utbudet är ju helt annat i dagens läge än då jag var liten. Nu kommer det barnprogram från flere kanaler, det är bara att välja och vraka.
När jag var liten hade vi inte så många kanaler och barnprogrammen slutade senast kl 19.


Jag försöker också ha läggdags för våra barn senast kl 20.30 varje dag, men inte heller det tycks vara bra för pojkarna. Okej, den yngre går nog och lägger sig i tid, senast kl 21, men den äldre - han försöker varje kväll vara upp längre. Han tycker det är helt okej att gå och lägga sig kl 21.30, medan vi föräldrar inte gillar det ett dugg.
"Men alla i min klass får gå och lägga sig först kl 22 på vardagar", säger han.
Då brukar jag svara att om det är så i deras familjer så är det deras sak, men i denna familj går vi inte och lägger oss så sent då det är skoldag följande dag. Det tycks dock inte gå hem, mitt budskap. Det är nog armbrytning om denna sak, varje kväll. 


Värsta är ju förstås följande morgon. Då är det ett evigt gäspande. Allt är dåligt. Kläderna för spända, för lösa, för långa eller för korta. 
Jag har lagt fel ost eller fel skinka på brödet. Ja, och brödet är av fel sort. Har jag fixat dem ljust bröd så kan jag garantera att det är mörkt bröd de vill ha. Och tvärtom.
Barnen skall också hinna strida med varandra, det är ju en självklarhet. Allt detta marr och knarr, genast på morgonen. Allt detta för att de helt enkelt har sovit för lite. Varje dag samma sak. 
Man tycker de borde lära sig? Men nej. De förstår inte att knippa ihop trötthet med sena kvällar.
Men det är visst så att vi föräldrar fattar ju ingenting? Det är barnen som vet bäst?


You can learn many things from children.  How much patience you have, for instance.  ~Franklin P. Jones~