Viva la Musica

Musikälskare som jag är, så har vi ju Spotify. Där får vi lyssna på vad vi vill, när vi vill och hur ofta vi vill. Där hittar man nog alla de sånger man söker efter och behöver inte köpa ny cd-skiva för varje gång ;). 


Tänk så tiderna ändrats sedan jag var "ung" , ha-haa. Då var det radion som gällde. Eller LP... och man hade ju verkligen inte råd att köpa sådana ofta. Jag tror jag köpte högst en i året! Plus att varifrån skulle man få pengarna till det? Om jag minns rätt så kostade en LP lite på 60 Mark den tiden. 

C-kassett. Den borde ha sålts inkl. blyertspenna ;)

Så får vi ju inte glömma C-kassetterna heller! Tyvärr var problemet med C-kassetterna den att bandet drogs in i kassettspelaren och så fick man försöka lossa det utan att bandet gick av. Sedan tog man blyertspennan och försökte rulla in bandet i kassetten igen och hoppas på att det inte hade hänt något med bandet så man kunde fortsätta lyssna på sin musik. Om man igen bandade musik flera gånger på samma kassett, så kunde det hända att bandet slets och till sist hördes inget annat än rasslande....

Knaster och sprak

Problemet med LP igen var att då man dansade och hoppade på golvet, till takten av musiken, kunde också LP:n haka upp sig eller hoppa över några ränder. Ofta blev det också skråmor på LP:n, vilket igen betydde att LP:n hakade upp sig...eller hoppade ett steg framåt till tex. nästa sång. Det var väldigt irriterande!
Oooh, gamla goda (?) tider...


Till saken: jag har nu gjort en musiklista i Spotify, en till mig själv och en för varje barn. De får lägga till de sånger de tycker om till sin egen lista.
Igår hjälpte jag yngre gossen flytta sånger till sin lista. Det skulle vara Poju, Robin, Eminem, LMFAO etc. Hans favorit för tillfället är LMFAO och Sexy and I know it . Jag tänker för mig själv att vet han månntro vad de sjunger om? Nej, det tror jag inte. Han är ju bara 8 år! Han tycker säkert det är bra musik, skit i vad de sjunger om. 


Säkert har jag också varit likadan: jag tyckte tex. om Samantha Fox och hennes sång Touch me då jag var 10 år. Inte förstod jag ju ett dugg vad hon på riktigt sjöng om, men bra var det ;). Svängigt värre.
Eller Sabrina och Boys boys boys. Yeah, bra sång den också. Den spelades överallt och alla var helt "UUUuuuuhh". Okej, nog förstår jag ju varför killarna var helt sålda av dessa två damer, men nog var sångerna lika pop bland tjejerna också. Bra dansmusik på disco, i varje fall. 


Musiken förändras, så gör vi människor också. Varje år, eller varje månad, kommer det något nytt och man borde vara "up to date" med allt som spelas.
Min man förstår ju inte detta alls, han har hakat upp sig på 80-talet....där finns han och hans musiksmak ännu i dagens läge.
Själv är jag allätare vad gäller musiken. Jag hör på just det jag vill.


Jag tänker som så att det finns tre sorters musik: a) där orden går rakt in i hjärtat, b) där melodin är vacker eller för med sig och som tredje och det allra bästa - c) då båda av dessa ovanstående finner varandra. Då bildas den allra vackraste och bästa musiken! Som varar länge. Som bränner och berör.


Jag försöker vara öppen för allt och inte genast döma "ny musik", därför lyssnar jag gärna på dagens musik också. Mest för att vara up to date med vad som spelas och vad mina barn eventuellt gillar lyssna på. 
Jag tycker inte det är vår sak, som föräldrar, att endast be dem lyssna på det vi gillar. Barnen måste också få lyssna på det de själv gillar och på så sätt bilda en egen uppfattning om vad de tycker om och vill höra. Att hitta den stil som passar dem bäst. Är det då rock, pop eller heavy...vem vet?


Nog kommer jag säkert ännu få be dem skruva ner volymen, då jag inte orkar höra på deras musik, men jag tänker inte säga vad de får och inte får lyssna på för "Smaken är som baken, delad". 


Nu lämnar jag er, åtminstone för en stund....till tonerna av en av mina idoler - nämligen Billy Idol. Sexy or what?! Oj om man skulle få kyssa hans läppar! Pussipuss.