14 mars 2012

Michelingumman

Idag känner jag mig som en Michelingumma. Jag kan ju inte säga Michelingubbe, för jag är ju ingen gubbe. Så idag går jag under namnet Michelingumma. Eller köttbullen - The Meat Ball. Så känner jag mig i varje fall. 
Jag, utan kläder....oj förlåt,halsduk har jag ju
Byxorna spänner, alla kläder ser hemska ut på mig - alltså inget nytt, men alltid lika vidrigt. Kan inget annat än banka huvudet i väggen och banna mig själv. Varför släppte jag mig såhär?


Varje morgon tänker jag: IDAG börjar mitt nya liv...Pah heller! 
Visst börjar mitt "nya liv", varje morgon, och så håller det på i några timmar tills det blir matdags.
Och vad är mat utan efterrätt? Njaa....Torrt.
Så det blir en bit choklad... platta.... 


Inte nog med det. Så klarar jag ju mig ett par timmar framåt, tills jag slipper hem - vrålhungrig! Slukar i mig något utan att ens fundera vad det var jag egentligen vräkte i mig. Efteråt kommer förstås skuldkänslan.... som förstås nog tar slut förrän kvällen tagit slut. 


Och vad är en kväll utan min vän Polly? Eller Susu? Japp, mina söta vänner.... De håller hus i en påse...som snart nog är tom. 


Vet ni vad jag har för ursäkt till allt detta? Jo, jag stressar så mycket och jag har så mycket på gång hela tiden att jag bara måste belöna mig själv med någonting gott. Jag har ju varit så jävla duktig.
Och ingen säger ju till mig att "Oj vad duktig du har varit som skött jobbet så utmärkt, skött hemmet och barnen....", så jag bara måste belöna mig själv, för det tycks vara det enda sättet jag kan känna mig duktig.
Crazy or what?


Jag hade så bra början förra sommaren, sportade 5 ggr i veckan och kände mig så viril och lätt - livet lekte, denhär köttbullen strålade. Kanske jag nog var mera en "Kebakko"? Dvs en malet kött- sticka??
Fucking true
Så kom hösten, mörkret...jag föll i dvala. Minskade sporten till 2-3 ggr i veckan. 
På en träning vrickade jag foten ganska illa. Kunde inget göra på flere veckor. Ingen motion....men jag åt dock helt som normalt. Så började kilona smyga sig tillbaka, sakta men säkert. 
Sådär ja...snart har allt kommit tillbaka som jag gjorde så jättemycket jobb för att få bort! Det är bara att se sig i spegeln. Där finns svaret.


Japp, en sådan här dag idag. Tyck-synd-om-dig-själv-dag. Huooh. Get a life woman!


"Hej, jag heter Neppis och jag är en chokoholist. Jag är inte tjock, jag är porrigt mullig"





Dagens melodi

























1 kommentar:

  1. Vitsi, så sant. Varför är det så lätt att gå upp och så svårt att gå ner i vikt. Du kan inte fara på länk ännu då?

    SvaraRadera