Flashback, part 2

Vaknade kl 6. Sitter här och väntar på att butiken öppnas. Då kommer jag att vara typ den femte personen i butiken. Får gå helt i lugn och ro och plocka det jag behöver och åka hem igen. Och butiksresan är gjord. Nice. Weekend - here I come!


Tankarna för mig tillbaka till min barndom.
Jag kommer ihåg hur jag och min bror väntade mamma hem från jobbet varje vardagskväll. Från fönstret kunde man se ner till "stora vägen" och på så sätt se när bussen kom. Den buss med vilken mamma kom hem med.
Vi visste precis hur länge det tog för henne att gå från busshållplatsen hem, så vi stod redan i köket och väntade då hon steg in i huset.
Första frågan var: "Har du varit till butiken?", andra frågan "Har du köpt godis?".
Oftast hade hon köpt en liten chokladstång till oss båda. Då vi fick den sade vi "Tack" och stack iväg till det vi höll på med förrän hon kom hem och hon fick ensam packa upp resten av inköpet.
Så här efteråt, då jag själv är mamma, så funderar jag nog vad våran mamma egentligen funderade:  att komma hem efter en lång dag på jobbet. Barnen kommer glatt emotspringande. Hon tänker: "Oh, så härligt - de har saknat mig!". Och det enda vi frågar efter är godis. 
Måtte ha varit en besvikelse....

Each day of our lives we make deposits in the memory banks of our children.  

~Charles R. Swindoll~