Hästskräck

Dagens melodi, Mustat hevoset, får mig att tänka på hästar....

Visst är de vackra och ståtliga, men själv har jag aldrig varit dessvidare intresserad av hästar.

Min kusin bodde nära ett häststall och hon var där ofta och hjälpa till och visst red hon också.

Jag var emellanåt med då hon var och sköta hästarna. Själv fick jag nog inga kicks av det, jag var mera "vid sidan om" och tittade på. 

Orsaken var att jag var rädd för att gå nära hästarna, jag var alltid rädd att de skulle sparka....och då kunde det ha gått illa minsann.

I mina tankar såg jag bilder där hästen sparkade i ansiktet eller huvudet, bet i handen osv osv. Jag målade liksom "fan på väggen".

Mitt stora framsteg var då jag vågade ge något ätbart från min hand till en häst! Wohoo! Jabbadabbadoo! 

Men om man är rädd så är man.

Själv har jag ju en dotter på 2 år och redan nu funderar jag på den dag hon kommer att välja vad hon är intresserad av och vill göra. I mitt stilla sinne önskar jag att hon inte väljer hästar som sitt intresse.

För det första är det en jättedyr hobby, om jag förstått rätt. 

För det andra så vågar jag ju inte vara med där överhuvudtaget. Okej, jag behöver ju inte vara nära hästarna, jag kan ju stå längre bort och titta på. Problem solved. 

Tillika så är jag väl medveten om att vad hon än väljer för intresse, så står jag vid hennes sida. Det är ju att sporra barnet och visa att visst är mamma intresserad av det hon gör. För vad hon än kommer att göra, så visst är jag intresserad.

Jag har sagt åt mina barn, att de måste inte göra något de inte vill och inte är intresserad av. Det de måste göra är att säga till vad de är intresserade av, om det finns något sådant. Så prövar vi det och ser om det är deras grej. Man förlorar ju inget om man prövar. "Det som inte är ifrån är till", brukar jag säga.

Så nog kan det hända ni ser mig vid något stall vid något skede ännu, det återstår att se. 

Vackert som bara vad