Ledsamt värre

Jag tänker nog ibland på hur bra våra barn egentligen har det, trots att de är i den åldern ännu att de inte förstår det själv.
De tycker det är jättehemskt om de blir förbjudna att spela Playstation eller titta på tv.


Men detta är småpotatis jämfört med vad man i dagens läge får läsa i tidnignar.
Föräldrar utövar tortyr på barnen, de sina barn. Det finns också barn som blir utsatta för våld hemma eller barn som inte har föräldrar.
Det finns barn som bor på gatan och som sniffar lim för att kunna glömma sin hunger. Det finns barn som säljer sig själv för att få en slant till mat.


Läste här i veckan om ett barn som hamnade springa runt huset tills hon inte orkade längre. Hon dog. Detta var straff för att hon tagit en godis. 
Jag har läst om barn som har stängts in i tvättmaskinen, nakna, och sedan har maskinen lagts igång. Detta också för att barnet skall få sig en läxa. Tyvärr så finns det jättemånga sådana här väldigt ledsamma berättelser... alltför många. En är redan en för mycket.


Mitt hjärta blöder varje gång jag läser sådana här hjärtskärande berättelser. Ibland måste jag lämna det oläst, för annars skulle jag sitta här och bara gråta och fråga högre makter  "varför.... och vad är det för idé med detta?". 
Jag kan heller för mitt liv inte förstå vad det försiggår i huvudet på dessa människor som beter sig såhär mot sina barn (eller andras).


Men hur skall man få sina egna barn att inse hur bra de egentligen har det? Med tak över huvudet, mat på bordet, rent vatten och med föräldrar som älskar dem. De är vana vid att ha det så bra, så de förstår inte hur det är att leva i ännu värre omständigheter.
Tillika är det bra att de inte vet det heller.... 


Nedan en väldigt fin skrivelse, som jag lånade hit. Denna säger mer än vad jag någonsin kan skriva. Väldigt vackert skrivet. Läs igenom denna och försök leva ens en dag enligt nedanstående. 
Ge era barn er kärlek och er tid, för till sist och slut så är det allt som behövs.

Den här morgonen. . .
ska jag le när jag ser ditt ansikte
och skratta när jag känner att jag vill gråta

 Den här morgonen. . .
ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig
och säga hur fint det blev

 Den här morgonen. . .
ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig
och ta med dig ut till lekparken

 Den här morgonen. . .
ska jag låta disken ligga kvar odiskadoch låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet

 Den här kvällen. . .ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datornoch sitta med dig på gården och blåsa bubblor

 Den här kvällen. . .
ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt
när du skriker och gråter efter glassbilen
och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass

 Den här kvällen. . .
ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit uppeller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakoroch jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig

 Den här kvällen. . .
kommer jag att ta oss till McDonald´s
och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna

Den här kvällen. . .
kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes
och hur mycket jag älskar dig

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stänka i badkaret
och lova att inte bli arg

 Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stanna uppe sent
medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor

 Den här kvällen. . .kommer jag att sitta nära dig i timmaroch missa mina favoritprogram på TV

 Den här kvällen. . .när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber
kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits

Jag kommer att tänka på de mammor och pappor
som letar efter sina försvunna barn,
de mammor och pappor som besöker sina barns gravar
i stället för deras sovrum,
de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg
se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer

 Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre.
Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . .
. . . utom en dag till

- FÖRFATTARE OKÄND -