Han skall iväg på fotbollsträningar, men det är bara pirr och knarr.
"Jag orkar inte", "Måste jag?", "Då hinner jag inte vara ute senare ikväll!", "Jag var ju på måndag", "Jag vill inte, för det är sandplan!". Han hittar på sväpskäl hela tiden.
 |
| Fotboll, skola, kläder...allt är från röven |
Jag vill inte tvinga honom göra något han inte vill, men så känns det varje gång han skall på träningar. Tillika börjar jag bli trött på denhär samma visan, varje gång.
Han vill spela fotboll, men han vill inte. Han tycker det är roligt, men sedan igen är det inte roligt. Att vara eller inte vara, det är frågan.
Sedan, då han kommer hem från träningarna, så har det ändå alltid varit skoj. Ta nu sedan reda på vad han på riktigt tycker och tänker. Han är som en vindflöjel.
Kanske han är lika som jag, och som så många andra: man hittar på alla möjliga svepskäl för att inte behöva träna. Man har liksom blivit biten av latmasken. Jag brukar kalla den "Maximus Latmaskimus".
Men då man äntligen får sitt arsle upp ur soffan och iväg till träningarna, så känns det bra. När man väl kommer hem, så känner man sig nöjd och belåten. Det var värt det! Jajamensan.
"Laziness is nothing more than the habit of resting before you get tired." ~Jules Renard~
de tuttu tunne, w dansa breakdance typ 7 år 3 av dom var de pirr o strid, sku jag int ha gett opp för 2 år sedan, sku han va ganska skicklig just nu o få söka in i skolor som e jätte svårt att slippa till, men that`s life han valde, o jag godkände o nu får han o jag leva med det, de ok, sen när han e 30 så säger han varför prova du int att skicka mej på harkat, då får man bara sucka, för då har dom glömt de gnälle som de var, dina killar blir nog endå bra på sport, fast dom int sku va me någors, it`s in their blood =) natinati
SvaraRadera