Stint ti fata

Har du någongång stött på människor som gett dig en "osäker" bild utåt? Du frågar dem något viktigt och väntar dig få svar på tal. De svarar dig... men ändå går du iväg lika "dum som förut" . 
Vid dessa fall känner jag mig jättetöntig. Jag frågar, men det svar jag får nöjer mig inte. Jag är misstänksam. 
Typen jag frågat övertygar mig inte med sitt svar. Och jag hatar att bli lämnad "vind för våg". 
Så iväg till följande för att försäkra dig om att saken är just som typen innan sagt? Igen får du ett annorlunda svar. Vilket är svaret som gäller? Pendla mellan två olika svar och att hitta rätta svaret... Jäveln också. Gillar inte.


Så finns de de som du frågar något av och de förklarar allting så väldigt bra att du litar på allt de säger. De utstrålar en självsäker bild av sig själv.
Man blir nöjd med svaret. Du ser upp till typen som kan och vet allt, han/hon är rentav en guru. Tjohoo.
Tillika kan man ju ta sig en funderare: har denna typ endast bra talförmåga och kan sälja sin mormor med sina ord, eller vet denna typ på riktigt vad han/hon förklarar? Nog finns de ju dem som förklarar vitt och brett om någonting, som de egentligen inte har ett hum om. Och de låter självsäkra. Och vi är sålda.


Hmm... hamnar man igen konstatera att aldrig är man nöjd? Eller så är man bara dum i huvudet som inte fattar med en gång. Annoying.

"If you can't convince them, confuse them."
~Harry S. Truman~