En HuvudSak

Det finns rakt, vågigt, långt, kort, lockigt, tjockt, tunnt, fjunigt, färgat...
Hår av alla de slag.


Idag var jag på en skolning i Helsingfors. Där satt jag i bakre raden och tittade på allas hår, för någonstans måste man ju titta emellanåt och inte bara på Power Point ;).


Jag är intresserad av hår och hårmode, så det är nog intressant att titta på medmänniskors frisyrer ibland. 
Jag vill inte kritisera någon, alla har sin egen stil och egen frisyr men det jag lade märke till denna gång var två kvinnor med sitt självlockiga hår. Deras hår var torrt och flygigt och det såg mest ut som om de hade ett fågelbo på huvudet. Det såg ganska lustigt ut.

Men, jag har ingen erfarenhet av självlockigt hår, så visst kan det vara svårt att fixa det ordentligt. Och jobbigt. Tidskrävande.


Jag vet också med min bror och hans självlockiga hår - han hatar det! När det blir längre så ser det mera ut som om han hade afro och därför håller han det kortsnaggat.
Som yngre var jag väldigt avundsjuk på honom. Varför skulle just han få lockigt hår och bruna ögon och jag såg mera ut som en råtta med mitt askfärgade hår och blå-gröna ögon? 
Alla beundrade honom och tyckte han var så söt och gó, medan jag smälte in i mängden. Vardagligt grå, alltså.


Men, som så många gånger förut, så kan man igen konstatera att man är ju aldrig nöjd: inte med sitt raka hår och säkert inte heller om man hade självlockigt? 
Har man mörkt hår vill man ha ljust. Har man tjockt vill man ha tunnare... och tvärtom. Listan är lång.


Jag har, på senare tid, tänkt att vi har nog det hår som passar oss bäst. Au naturel. Så är det nog tänkt då i tidernas gryning.
Själv skulle jag inte kunna tänka mig min bror i rakt hår och inte mig själv i lockigt. Jag försökte fuska lite på 90-talet och fixade mig en permanent, men det var nog inte min stil och passade mig inget vidare. Såg mest ut som om jag fått en strömstöt! Och håret blev torrt, så det bara knastrade om det. Inget vidare för mig inte. Jag som gillar glansigt, långt och välskött hår.


Jag har också prövat på blondin och kan ärligt sagt säga "Blondes have more fun" och att ja-a, killar dras nog mera till blondiner. Så är det nog bara. 
Som blondin hade man nog mycket mera "flax" än annars. Men jag var inte blondin länge, vi hade järn i vårt vatten där hemma och efter en tid hade jag gult hår. Så det var nog att färga igen, denna gång till mörkare. 
Jag har också prövat på rött, svart, mörkbrunt, ränder i ljust och ränder i rött. Kommer ihåg att min farbror sade till mig en gång: "Vilken är din naturliga hårfärg? Man vet inte längre, när du hela tiden färgar det..."
Men nu är jag tillbaka till mitt vanliga trista jag. Behöver i varje fall inte fundera på hårfärgning titt som tätt, för att hålla rotfärgen i skick. Så någonting bra är det med "Au naturel".


Så nog är vi väl födda så som "det passar oss bäst". Så vill jag tro.

"The thing about doing anything artificial to your hair is that you have to look after it. So you're always vulnerable to the weather and time."
~Francesca Annis~