Polis, polis...

På väg hem från jobbet kom jag att tänka på följande sak:

Att få panik och känna sig skyldig framför polisen, även om man inte skulle ha gjort någonting illa eller olagligt.

Jag är just precis sådan att redan då jag ser en polis, börjar kallsvetten rinna. 

På några nanosekunder hinner jag gå igenom allt: har jag körkortet med? Är bilen besiktad, och om den är - gick den igenom eller finns det möjligen någonting The Police kan anmärka om? Och ifall det är något de vill anmärka, tar de bort plåtarna genast? Hur skall jag slippa hem i så fall? Hur får jag hem barnen? Har jag säkerhetsbältet på? Inte pratar jag väl i mobilen? Sitter barnen i bilstol? En snabb titt bakåt, för att försäkra mig om saken...

Fungerar körljusen? Är de rätt ställda? Är jag nykter? Jag drack ju faktiskt en cider för en månad sedan... 

             "Jag har inget emot polisen. Jag är bara rädd för dem" 

                                    ~Alfred Hitchcock~

På riktigt, detta är jag. MegaPanic.

Jag svettas redan om jag i misstag glömt plånboken hemma, för där ligger körkortet ifall polisen stannar mig. Lite panik får jag också om jag glömt mobilen hemma. Inte för att jag är rädd för att någon skall ringa mig och jag inte kan svara, utan ifall jag blir på vägen eller det händer något - hur skall jag få tag på någon och vem kan hjälpa mig?!

Ibland får jag nog ta ner mig på jorden igen och konstatera att förr har man klarat sig utan mobil, så varför inte nu? 

Då jag fick körkort fanns det inga mobiler, eller visst fanns de men de var ena tegelstenar att bära på och de var jättedyra - fanns inte många som hade råd med dem. 

Nej, om det var något extra eller om det hände något så var det bara att gå till närmaste telefonkiosk och slänga in en slant och ringa eller gå in till närmaste hus och be om att få ringa efter hjälp. Och då kunde man ju allas telefonnummer utantill! Nuförtiden behöver man inte ens komma ihåg allas nummer, för de finns ju sparade i mobilen. Ack och ve då mobilen flippar och nummer försvinner! Då blir det panik!

Det är nog redan ett framsteg att komma ihåg sitt eget nummer, för det är ju inte många gånger man behöver ringa sig själv ;).

Så är det, tiderna förändras... But I am still the same.