En titt i minnenas album

Igår tömde vi morfars lägenhet.
Det är lite ledsamt nog att gå igenom hans saker, fundera vad man kan använda, vad skall sparas och vad skall slängas bort. 
Varje sak har ju en egen historie, om inte för oss men för honom... Så det känns nog en aning melankoliskt att vi nu hamnar och bestämma vad som är värt att sparas. Det är ju ändå morfars grejer. Morfars minnen.


Idag har jag tänkt mycket på den tid morfar och mormor bodde i sin bostad mitt i stan. Den bostaden jag lärde känna som "mormors och morfars ställe".
Det var ett gammalt hus, säkert från början av 1900-talet. Det rymde tre rum och kök. 

Köksspis

I köket fanns en ugn i stil med detta här till höger. Bredvid den stod en pall, där jag hade en liten balja då jag var på besök. I baljan tvättade jag tex. tvålunderlaget, som var av emalj. Jag tyckte jättemycket om att stå och tvätta och putsa, medan mormor såg på. Än i denna dag kan jag känna doften av "den gröna" tvålen.


Snett till höger om köket var min morbrors rum. Det var spännande att gå in där. Jag inbillade mig, vet ju inte om det var sant, att han reste mycket. Han hade många lp-skivor och en vit hjälm hängde på väggen. Han hade också en grön rock, vill jag minnas. På den hade han sytt olika märken... Jag inbillade mig att han hade varit i djungeln. Om det är sanning eller dröm, vet jag inte. Min morbror dog på 80-talet, så många minnen av honom har jag inte - tyvärr. Jag skulle ge nästan vad som helst för att få en stund tillsammans med honom, nu som vuxen.


Till vänster om köket fanns mormors och morfars sovrum. Man skulle gå genom det rummet för att komma till vardagsrummet. Från vardagsrummet gick man in till en liten wc. Jag var skiträdd för att gå in där! Wc:n var kall och själva byttan var skrämmande för en liten tjej som jag. Jag var ju inte mera än 3-4 år gammal då, men jag kan ännu också se framför mig den svarta, kalla byttan.
Varje gång jag hamnade gå på toa, så hamnade jag dra i en ketting för att spola. Se bilden nedan.

Skrämmande bytta, urk

Jag försökte alltid hålla mig så långt det gick, för jag var skiträdd för att gå på toa.
Att dra i kettingen för att spola... Och det grymma ljudet det hade då den spolade... Det var nog "hjärtat i halsgropen" vid varje wc-besök.
Jag försökte alltid göra så att jag kissade, sedan slog jag upp dörren, drog i kettingen och sprang ut förrän det hemska ljudet kom.

"Kråkmedicin"

Så går vi till ett lite bättre minne: mormor och morfar hade hostmedicin i ett skåp i köket. Hostmedicinen var ju god, den smakade lakrits. Ibland tog jag en klunk bara för att det var gott. I smyg förstås. Skåpsupare, ja det var jag. "Kråkmedicinen", kallade jag denna medicin. Detta för att det fanns en bild av en kråka på etiketten. Men tillika kan jag säga att vi, jag och min bror, hamnade också ta en klunk av Kräuterblut. Och det var inte gott. Inte heller fiskleveroljan. 
Japp. Många minnen, både goda och mindre goda. Men de är kära minnen som lever kvar, trots att både mormor och morfar inte längre finns...




"Memory is a way of holding on to the things you love, the things you are, the things you never want to lose" ~Kevin Arnold~