Han som höll denna predikan, pratade så att jag nästan somnade. Hade väldigt svårt att hålla ögonen öppna och koncentrera mig på vad han berättade.
Ibland hamnade jag titta ut genom fönstret, söka en fast punkt på väggen att stirra på, ändra på min sitt-ställning, titta på andra medlidande - ja jag försökte bara genomleva detta utan att somna.
Och jag var inte den enda. Jag såg mig omkring och en som annan kämpade emot John Blund. Det var tungt.
Månne man kan beställa hem typen, som höll föreläsningen, för att läsa nattsagor för barnen? Några minuter och that´s it. Znark.
En del människor har bara sådan röst att man lätt somnar. I varje fall om man haft en dålig natt bakom sig, sovit dåligt eller för lite, då är det nog rätt så lätt att slumra till. Likaså om ämnet är jättetrist.
En del människor har igen förmågan att berätta saker och ting så att det intresserar andra, de får människorna att riktigt på riktigt lyssna till vad de har att säga. Okej, visst är det ju också frågan om en sådan sak att om man är intresserad av någonting så visst lyssnar man och kanske även tar del i diskussionen.
Men till sist och slut, så nog har det också mycket att göras med hur den som håller föreläsningen kan ta sin publik. En del har förmågan, andra inte. Kanske det även är något man kan lära sig? Övning ger färdighet, sägs det ju.
"Courage is what it takes to stand up and speak; courage is also what it takes to sit down and listen."~Winston Churchill~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar