Detta igen betyder att jag gillar inte då någon stiger in på mitt revir. Det får mig att känna mig inträngd i en knut. Jag känner mig fängslad och får inte luft. Detta betyder alltså att jag gillar inte när någon kommer mig för nära. Detta gäller nog både fysiskt och psykiskt. Jag har nog revir vad gäller känslor också.
I högstadiet hade jag än vän som alltid steg in "på mitt revir" då vi stod och pratade - och det gillade jag inte. Hon stod alltid så fast i mig att vi till slut stod näsa mot näsa. Likaså om vi stod bredvid varandra, så stod hon alltid så nära mig att våra armar tog fast i varandra. Det kändes som om hon klängde på mig. Att hon lutade sig mot mig.
Visst var hon blyg och skygg, men det var väl ingen orsak att klänga på mig? Tillika förstår jag att det var därför hon gjorde så. För att hon var blyg... och kanske rädd?
Jag tycker heller inte om då helt främmande människor kommer fram till mig och börjar krama om mig. Eller då man träffar nya människor och det skall kramas och pussas... Nej, jag känner mest ångest. Skulle mest av allt vända på klacken och gå min väg, eller bara skaka hand och säga "Hej".
Ja, kanske man blir så kall och stel då man bor här i Norden? Ingen som vet, ingen som vet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar