Rumpbongare

Nu är det definitivt vår. Vet ni hur jag vet det? Jo, för jag har idag bongat årets första sexiga rumpa. Förstås pratar jag nu om en mans-rumpa, inte en kvinnas.
Det hela började med att jag lade märke till typens snygga collegeblus. Den var blå-vit och på ryggen stod det Finland ovanför ett Lejon "vapen". Verkligen en snygg blus. I mina tankar sade jag till honom: "Vet du att du har en skitsnygg blus?" Men förstås, det var bara i mina tankar. Skygg som jag är så höll jag käften.
Av någon underlig anledning vandrade min blick ner till hans rumpa. Han hade tighta jeans och rumpan fyllde upp dem så bra så jag kunde ju inte undvika att kika på den lite extra. Wow! Den var ganska så perfectomundo.

J-a, JA! Jawohl!

Sen sade jag till mig själv att han måste säkert ha varit gay, för han hade en kropp som Adonis. 
Varför jag knippade ihop det med att vara gay, det vet jag inte. Kanske det var för att det var mera "Se men inte röra" - style i hela situationen?

Ja. Så nu vet ni att jag gillar rumpor. Mansrumpor. De skall vara just sådana där atletiska, runda rumpor som passar in i byxan som pricken på i. Det skall finnas något att ta tag i, inte något man hamnar gräva efter för att hitta.

Nej

Jag gillar inte beniga rumpor, sådana där små och ynkliga. Inga hängrumpor heller.
Lägg nu jeans på någon sådan rumpa, så blir det mycket tomrum i brallan och då blir det just sådana där lösa byxor där man endast kan försöka gissa sig till var rumpan egentligen ligger. Förrän det är gjort har mitt intesse försvunnit helt.

Nej, nej, nej....

Och frågar ni mig någongång vad det var jag lade märke till i min karl först, så kan jag ärligt sagt säga: rumpan!
Inte "munnen, leendet, ögonen eller blaa..blaa...blaa", utan helt enkelt rumpan. Japp. Jag gillar den. Ännu också. Och det vet min gubbstrutt. Rumpan rules.



"All those curves! And me with no brakes!"