I´m back, on track

En vacker dag idag, må jag säga. Solen skiner, det är vår i luften.
Skönt att ha ledigt än idag.

Idag var jag på min första länk detta år, min första länk efter det att min vrist sade upp kontraktet i januari. Jag vrickade den så ordentligt vid en träning, att det tog flere veckor förrän jag kunde göra något överhuvudtaget. Redan att kunna gå normalt, var en stor utmaning. 
Jag grät nästan blod, då detta hände, för jag såg all min träning rinna ut i sanden. 
Ingen boxning, ingen fotboll, ingen innebandy och verkligen inget joggande för mig på flere veckor. Det var en stor motgång för mig och det tog mig hårt. Jag hade verkligen jobbat med min kondition förra året, tränat ungefär fem gånger i veckan. Och nu totalt stopp!

Jag började sedan träna lite smått i februari, kände efter vad jag kunde och inte kunde göra. Har härtills levt en dag i taget med min vrist.
Visst känner jag av all träning i vristen i varje fall dagen efter, men dag för dag blir den bättre.


Anyway, jag började min länk med att gå tre minuter, tänkte ta det lite som uppvärmning av benen meddetsamma. 
Jag var i valet och kvalet - skall jag försöka jogga eller skall jag bara gå? Ta det säkra före det osäkra? 
Med lite blandade känslor började jag sedan med att jogga. Tänkte först att jag joggar fem minuter. Men då fem minuter hade gått, tänkte jag att ytterligare fem minuter... Sådär höll jag på hela vägen. Jag tävlade med mig själv, som så många gånger förut.
37 minuter var slutresultatet, men jag skulle ha kunnat fortsätta en stund till men jag tänkte att det fick vara bra för idag. Hade tillika brådis hem för att fixa mat i tid, så inte alla behöver gå hungriga ;). 
Men jag fick gjort det jag hade som mål att göra och det kändes bra. Superb!
Jag, som hade trott att allt mitt jobb ifjol hade gått förlorat under dessa månader utan joggande, fick nu se att jag hade åtminstone lite kondition kvar. Jag jublade! Min dag var räddad!



"The miracle isn't that I finished. The miracle is that I had the courage to start." 
~John Bingham~


Idag övervann jag mig själv igen och jag är mäkta stolt. 
Det är ju förstås inget att hänga i julgranen, med futtiga minuter och ganska så sakta fart, men för mig är det en stor sak. Det ger mig hopp om att jag kan fortsätta mitt joggande igen, likaså att fortsätta med mina andra aktiviteter som förut. Första steget är taget. Yippikayee så glad jag är! 

I´m back!

"I always loved running... it was something you could do by yourself, and under your own power. You could go in any direction, fast or slow as you wanted, fighting the wind if you felt like it, seeking out new sights just on the strength of your feet and the courage of your lungs."  

~Jesse Owens~

                                                 Min favvo ;)