6 juni 2012

Var är vettet, gällande bettet?

Så skulle det vara tandläkare idag. Om en timme.
Uschiamej. Känner mig rätt så nervös. Ändå är det inte min egen tandläkare, utan sonens.


Varför känner jag mig nervös?
Ja, därför att vår son skall på granskning och det gäller hans natt-tandställning som han inte använder.
Från början var det meningen att han skulle använda den aktivt varje natt, och en stund på dagen, i ett halvt års tid. Så skulle det vara över. 
Nu är vi inne på tredje året, om jag minns rätt. Ser inget slut på detta... om då inte tandläkaren snart ger upp... Jag vet inte vad jag skall ta mig till för att få gossen att förstå att detta är för hans eget bästa. Suck.


Jag påminner honom varje dag, varje kväll, om att han skall ha tandställningen på på natten, varje morgon vaknar han utan den. 
Okej. Den har från första början inte varit i hans mun heller, han vill helt enkelt inte använda den.
När tandläkaren frågar varför, så vet han inte. Han bara rycker på axlarna, men säger inget. 
Jag ser hur arg tandläkaren blir, hon försöker ju sitt bästa men killen vill inte dra sitt strå till stacken.


Jag har försökt förklara för honom hur fina hans tänder kommer att bli, om han orkar sköta dem väl. 
Jag försöker förklara hur hans huvudvärk skulle minska, om han skulle få sina tänder i skick. Jag försöker komma på allt positivt jag kan, och försöker få honom att förstå. Men nej. Det går inte hem.
Till sist brukar jag dra fram kortet: "När jag var liten, fixades inte tänderna så väl som nu. Hade man "sneda" tänder så hade man. Det var väldigt få som fick hjälp. Det var bara i extrema fall som man fick tandställning. Och se hur vi ser ut nu, jag och pappa. Du skall vara tacksam för att tandläkaren vill hjälpa dig".
Men inte ens detta hjälper
.
Han fattar helt enkelt inte hur lyckligt lottad han är. Han fattar inte att det är för hans eget bästa. Han fattar heller inte hur fel tandbett kan åstadkomma huvudvärk, vilket han har ofta. 
Han fattar heller inte, att då han blir äldre har ett vackert smile stor betydelse.
Nej. 

Han fattar det inte förrän det är för sent. Så gjorde jag också.
Jag förstår först nu hur viktigt det skulle ha varit med tandställning i min barndom. Jag förstår också först nu hur viktigt det är att sköta om sina tänder. Jag förstår först nu hur viktiga tänderna är, överhuvudtaget.
Detta... typ 35 år för sent...

1 kommentar:

  1. Tack och lov har inte våra ännu behövt tandställning. Den yngsta kommer antagligen att få. Gäck! Har hört att det är så jobbigt med dem och du bekräfta det ännu en gång. Själv hatar jag tandläkaren. Går nästan hellre till gynekologen, eller, jag vet inte. Av två onda ting?

    SvaraRadera