Får han inte som han vill blir det surpuppa och han sitter på sitt rum och suras och vägrar komma ut.
Likaså är han väldigt viktig med sin klädsel: allting skall passa ihop - färger och allt, annars vägrar han använda dem.
Kläderna skall helst vara svarta. Detta meddelade han mig, då vi skulle inhandla kläder för våravslutning. Svart. I mean: Really?
När han får någonting på hjärnan, något han vill, så skall allting ske snabbt, NU, genast - borde redan vara gjort. Händer det inte genast, så blir det surpuppa igen och allting är från rumpan.
Jag blir inte klok med honom inte... är detta någon förpubertet eller what the fuck?
Idag skulle han åka in till centrum med mormor. De skulle gå på loppis och sedan ut och äta. Allting var frid och fröjd, ända tills jag kommenterade hans klädsel.
Det enda jag sade var att det var nästan 25 grader varmt ute, solen gassade på... och våran gosse var klädd i collegebyxor, strumpor, t-skjorta och collegeblus. Jag bad honom byta om till shorts och t-skjorta. Där började showen.
Han hade ett par vissa shorts som han ville ha på sig. Endast de dög. Men problemet var att han hade ingen ärmlös t-skjorta som passade med shortsen. Varför just ärmlös t-skjorta? Ja, för att lillebror hade en sådan på sig.
Jag tog fram tre olika t-skjortor, men ingen dög. För att de inte passade med shortsen, färgmässigt. Det blev surpuppa och till sist vägrade han åka någonstans. Så han fick bli hemma, medan mormor åkte iväg med lillebror och lillesyster.
Där låg han sedan i sin säng, under täcket och surades. Oh my God, säger jag bara...
Tillika försöker jag komma ihåg följande och agera därefter:
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst
- det är då jag behöver det mest!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar