En förälders oro

Jag tittar på min dotter då hon sover. Så söt och rar. 
Jag tänker: "Världen är inte någon säker plats. Vad som helst kan hända. När som helst. Åt vem som helst"
Jag tänker på mina barn. Det river till i hjärtat, för jag vet att jag kan inte beskydda dem hela tiden. Jag kan inte finnas vid deras sida hela tiden, trots att jag så gärna skulle vilja. 
Med detta menar jag förstås dagis, skola, vägen från och till skolan... 


Jag tänker på hur bra mina barn har det. Hur det finns barn som har det så mycket, mycket värre. Värre än man någonsin kan ana. Värre vad jag ens vågar tänka mig.
Jag tänker också på hur jag skulle reagera om det hände mina barn något, eller någon skulle göra dem illa.
Jag tror jag skulle bli galen. Jag skulle inte kunna rå för vad jag skulle göra. Det är garanterat.


Tillika då jag tittar på mitt sovande barn, tänker jag på Madeleine McCann, som blev kidnappad på en resa. Jag tänker ofta på henne och på det som hände.
Jag tänker på de mest hemskaste saker, funderar på vad som egentligen hänt och blev hon kidnappad av pedofiler? Hur mår hon nu, i hurdant skick är hon och vad har hon hamnat ut för?
Det är så hemska saker att jag har riktigt illa. Redan att läsa om det, känns väldigt obehagligt och tillika hjärtskärande. Jag tänker på hur oroliga föräldrarna måste ha varit... och hur oroliga de är ännu. Hur de väntar att få något som helst besked om vad som hänt, om var dottern är. Hur de väntar att få henne hem igen. Men väntar de förgäves?


Jag vet att Madeleine är inte den enda som hamnat ut för detta. Och inte den sista.
Jag tänker på hur många barn som hamnar ut för pedofiler årligen, dagligen... 
Jag tänker på hur sjuka människor pedofilerna är. De kan inte ha alla indianerna i kanoten. 
Hur skall man få dessa bakom lås och bom? De borde verkligen inte gå fria!
Och vad som är värst: detta är dagliga nyheter! Nästan varje dag får man läsa om pedofiler... Så mycket att jag börjat fundera om det alltid har funnits sådana och har man bara inte pratat om dem lika offentligt och mycket som nu? Eller vad i helsike är det för boom nu? Helt sjukt alltså!
Detta är något som verkligen går över mitt förstånd...


Jag önskar någon däruppe kan hålla ett öga på våra barn, då vi föräldrar inte kan närvara. Det är det jag måste trösta mig med. Det är det jag måste lita på. Varje dag.

"Skyddsängeln"