Små blir stora...

Pojkarna börjar nu bli i den åldern att de gillar dagens musik, sjunger och lever med. De diggar någon viss artist, något visst band.


Det som är skojigt så här för mig som förälder, är att de inte alltid förstår vad artisten eller bandet sjunger om, i varje fall inte då det går på engelska. 
Våran 10-åring börjar läsa engelska först nu på hösten, så det är en tid till förrän han börjar förstå vad som sägs i filmerna, serierna eller i sångerna. Visst har han snappat upp ord och meningar redan nu, och förstår en aning engelska redan så inte är han så på villovägar längre.


Det viktigaste med musik och musiksmak är ju det att barnen hittar sin egen musiksmak och egna band och behöver inte längre gilla det vi föräldrar gillar... om de någonsin gillat det överhuvudtaget?
Förstås påverkar kompisarnas musiksmak också, men det är okej. Så brukar det ju vara. Åtminstone till en början.
Kanske jag inte alltid kommer förstå deras musiksmak, men det behöver jag inte heller. Jag försöker dock vara "up-to-date" med vad de lyssnar på. Just in case.


En av de sånger mina barn gillar är Hangover. Den lyssnar de på titt som tätt. En annan sång är Sexy and I know it.
Igår lyssnade de på "Hangover" igen, medan jag satt och log för mig själv tillika som jag lyssnade på sången. Jag gillar den också, men jag tror vi gillar samma sång för helt olika orsaker ;). Pojkarna har ju inget hum om vad sången handlar om. Jag igen... kan känna igen mig själv - hahaa.
Nå, till sist frågade jag av gossarna om de vet vad sången handlar om?
"Nej", var svaret. 
Ja.. det var bara för mig att förklara då. Och det gjorde jag. Så gott jag kunde.
Som tur behövde jag inte förklara Sexy and I know it - än...


Detta fick mig nog att tänka på hur tiden går snabbt. Små blir stora.
Snart blir det då att hålla "Alkohol- och drogföredrag".  Likaså kommer "Cigarett"-föredraget att hållas. För att inte glömma "Blommor och bin"- föredraget! Vad mer? 


Så sant som det sägs: "Små barn, små problem - stora barn, stora problem". Nu först börjar det, tror jag minsann...