Jag skulle vilja veta mycket mera och förstå mycket mera. Men då borde jag ha tid att läsa och ta reda på saker och ting, vilket jag för tillfället inte har. Men kanske någongång?
Jag vill veta hur mina mor- och farföräldrar haft det i sin tid, är intresserad av hur allting var just då.
Deras ungdom, uppväxt. Livet på landet, på bondgården. Krigstiden. Livet efter. Hur de levde och klarade sig, trots hårda tider.
Mina mor- och farföräldrar ville aldrig riktigt prata om kriget, trots att jag frågade flera gånger. Ville höra historier om hurdant det var. Fick aldrig riktigt något svar, förståeligt nog.
Min farfar, farmor och mormor dog då jag var i tonåren. Då kunde jag inte ännu ställa de rätta frågorna, fattade inte att det var en rikedom med mor- och farföräldrar. Att de kunde gett mig så mycket mera än bara ett minne. Nej, då hade jag inte tid. Det enda jag väntade på var att snabbt bli vuxen. Hade inte tid att sitta ner och prata, eller ens lyssna. Det enda jag brydde mig om var mina vänner och förstås: killarna ;).
Jag fattade inte hur mycket jag skulle komma sakna det jag hade just då, efteråt. Jag fattade inte att det var en rikedom.
Nu, då jag är äldre skulle jag vilja sitta ner och diskutera dittan och dattan vid en kopp kaffe. Spendera tid med mina mor- och farföräldrar. Riktigt lyssna på vad de har att säga, eller sitta helt tyst eller lyssna på radio. Att vara tillsammans.Nu är det för sent. Ljudet har tystnat, stegen tynat bort. Kvar finns endast svaga minnen, tomhet och miljontals frågor hängande i luften. Frågor som jag aldrig kommer få svar på.
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet" ~Stig Johansson~
"Livet är det som händer dig, medan du är upptagen av att planera andra saker"
- JOHN LENNON -
"Vår längtan efter framtiden gör att vi glömmer att leva i nuet"
- CHUANG TZU -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar