Sportande olycksfågel

Börjar känna mig en aning nervös inför lördagen.
Vad händer då?
Ja, det blir årets första fotbollsmatch(er) i Unelma Cuppi. 


Det är alltid lika roligt att spela och alltid är jag lika nervös inför prövningen. Kan inte sova ordentligt. Pirr i magen. 
Men roligt skall det bli och väderprognosen lovar vackert och varmt väder dagen till ära. Vad kan man mer begära? Några mål kanske? 

"God morgon"- saft

Jag har dock blivit förbjuden att ta med mig min sportdryck, "God morgon", som jag hade med mig vid varje match förra sommaren. 
Mina lagkamrater tror att drycken gör att vi förlorar alla matcher... som ifjol. Den för visst med sig otur?


Orsaken till förlusterna var visst inte tex. den att var jag än stod på spelplan, så var jag alltid i vägen för våran målvakt då hon skulle sparka ut bollen. Ingen betydelse var jag stod. 
Varje gång, var jag än stod, tog bollen i mig - i ryggen, på baken. Hjälper inte precis att ha ett hektararsle i den här sportgrenen inte. 
Ja... det blev liksom självmål några gånger.... Perskeles.

Förlusterna har heller inte att göras med det att jag snubblade på egna skosnören... och inte en enda motståndare i sikte! Hur jag lyckades med det, det vet jag inte. Men jävla genant var det.


Ja. Sedan kan man ju förstås fundera om jag är gjord för sport överhuvudtaget? Sånt här händer i fotbollsmatcher.
I boxning lyckas jag snubbla och vricka foten så jag inte kan gå ordentligt på flere veckor. För att inte tala om de månaderna jag inte kunde sporta överhuvudtaget, efter denna olycka. Come on - i boxning!


I länkandet har jag lyckats snubbla på mina fötter... blev hål på nya byxorna och skrapsår på benet.


I innebandy är jag också en bollmagnet. Var jag än står, hur jag än står, så lyckas jag få bollen på mig. Auts!
Följande dag är jag full med runda, röda märken här och där på kroppen.


Suck. Kanske det är någon där uppe som försöker säga mig något?
Men för tillfället skiter jag i det! 
Nu börjar fotbollssäsongen - se er i röven!

Jag får tacka mina härliga lagkompisar som står ut med mig, Ms "Klumpit"! Ni är bäst! We never give up!