Angina och pina

Ojojoj. Har inte hunnit (eller orkat) skriva på flere dagar. 
Jag har haft väldigt brådis, plus att jag varit så jättetrött, helt otroligt trött. 
Har haft huvudvärk andra veckan i rad, har gått på medicin dagligen. 
Det underlättar inte precis att halsen är så jättesjuk, både på in- och utsidan. Det går nästan inte att vända på nacken överhuvudtaget. Körtlarna uppsvällda. Ryggen värker...
Detta gjorde att jag hamnade ringa läkare igår, för jag kände mig som om jag skulle ha blivit överkörd av en ångvält. Så illa har jag inte haft på år och dagar. Huvudvärken gav inte med sig, jag hamnade ta flere piller dagligen och de hjälpte inte ens.
Svårt att göra sitt jobb ordentligt, då man har så illa att vara och det bankar i huvudet så att man riktigt mår illa.


Anyway, så bar det av till läkaren. Han tippade på körtelfeber, men för att försäkra sig om saken, så skickade han mig vidare för svalg- och blodprov. En timme senare ringde han mig och sade jag har angina. Jaahas. Jaahas. Det tror jag inte jag haft tidigare. 
Det blev tio dagars antibiotikakur här då.
Inte nog med det, på kvällen började kroppen värka ännu mera. Men det som var underligt var att huvudvärken höll på att försvinna! Tjohejssan! Ljus i tunneln!
Så började jag frysa... Feber.
Det var bara att klä på sig ännu mera och söka sig till sängs. 
Där huttrade jag i några timmar, tills jag på morgonnatten började svettas. Wow! Kroppens kamp! Nu har jag då hållit på och svettats hela morgonen, känner mig så jättefräsch att huhhuh!


På morgonen var jag i valet och kvalet, skall jag gå på jobb eller inte. Det är ju det att jag får samvetskval då jag är hemma... 
Jag vet ju nog att jag skall inte på jobb om jag har feber, men då jag var i bättre skick på morgonen så började jag ju fundera att om jag ändå borde...?
Men jag blev hemma. Och lider av samvetskval. Japp. 


Inte nog med det: vi har firmafest ikväll och jag missar den också. Jag, som inte brukar festa förutom några gånger i året, nu missar jag då denna tillställning också. Tyvärr.
Likaså ordnas det inte fester sådär bara nuförtiden, inte på jobbet i alla fall. Så nog är jag lite besviken nu, medger jag. Jag hade sett fram emot festen, för det är också ett sätt att bekanta sig med alla på ett annat sätt - inte bara den "officiella utsidan" man har där på jobbet. 


Men vi får tänka positivt: nu har jag medicin och hoppas krya på mig asap. Inget vidare att vara i så uselt skick som jag nu varit och ännu är... 
Dessutom har jag antibiotikakur, så skulle ändå inte ha tagit mig en fylla. Hellre försöker jag bli frisk.
Nog blir det flera fester nog ;)


"There is one consolation in being sick; and that is the possibility that you may recover to a better state than you were ever in before."
~ Henry David Thoreau ~