"Dagen efter"

Autch, autch.
Idag är kroppen sjuk. Rumpan och benen.... Ja, jag känner av att jag har gjort något igår. Något fysiskt. Ojoj. Var det för mycket för min kropp, sådär på en gång? Först angina, antibiotikakur... och genast då sista pillret var taget - på spelplan!


Så det var alltså Unelma Cuppi igår. En massa brudar på spelpan, spelgrenen var fotboll. 
Det var glädje, skratt, lekfullhet.... och lite allvar. Det var nog också kanske lite "blod, svett och tårar". Bokstavligen.


Vädret var det vackraste... och varmaste. Solen gassade på och vi spelade och spelade. Benen kändes emellanåt som spaghetti, det var varmt och svettigt värre. I slutet började man nog faktiskt känna av alla spel. Kroppen orkade inte längre på samma sätt. Maskineriet behövde olja. 
Men det var en mycket trevlig dag på alla sätt. Det blev vinster, förluster, jämnt - men vi hade det skoj. Det var huvudsaken. Det och att spela. Javisst. 
Dagen avslutade vårt gäng på Amarillo. Med god mat och dryck. Maskineriet blev smort.
Sedan iväg hem och via duschen i säng. Ja, i alla fall för mig. Jag var som en disktrasa.... och hade huvudvärk av all sol och värme.

En snabb titt i spegeln: solbränd (läs: röd), t-skjorts solbränna och som pricken på i -  två vita sträck på kinden. Ja, töntig som jag var så hade jag ju tillåtit "krigsmålning" inför Cupen. Då den sköljdes bort, återstod ett par vita ränder - på bägge kind. Gissa om det tar mig i huvudet så här efteråt? Hur skall jag kunna åka på jobb i morgon? Ser nog alltför hemsk ut för tillfället.... 
För dumt huvud får kroppen lida, sägs det ju. Och jo - så jäääävla sant det är!


Får bara försöka tänka positivt: vi hade skoj, det var vackert väder och vårt andra gäng vann bronsmedalj igår! Det är ju det som räknas... inte mina fartränder.


Ps Vi har världens bästa lag! FCPL!

Ja, det borde man ju. Livet är härligt! Thankful for being alive.