Hundsjuk

"Jeppe"...

Nu är jag hundsjuk. 
Jag som trott jag varit någolunda immun mot hundar i flere år. 
Alltså jag älskar ju hundar, men jag har inte velat fundera mera på att ta hund, för jag gissade det skulle bli så här - jag blir hundsjuk på direkten!
Jag har försökt tänka att det är inte tid för hund än, vi har inte råd och den kräver så mycket. Men nu...


Igår såg jag ett fotografi på världens ljuvligaste lilla hundvalp och nu är jag såld.
Det är en golden retriever, han är 3 månader gammal och kallas för Jeppe. Han är så gosig. Och jag vill han blir min. Vår.


Det hela började när jag var på facebook igår och kollade vad som hänt under dagen. 
Jag såg ett foto på en hundvalp, Jeppe. 
Under fotot stod det att Jeppe, 3 mån, söker hem.


Tillika kikade våran äldre gosse på vad jag höll på med. Han utbrast genast: "Jag vill ha den där hunden!" 
Jag försökte bortförklara hela saken och rabblade upp allt om hur dyra hundarna är, vad allt det innebär att ha hund - ja allt negativt jag bara hittade. Försökte ju tillika övertala mig själv!


Denna morgon började med "Jag vill att du köper den där hunden NU" och "När skall vi fara och söka hunden?", "Den kan väl inte kosta så mycket?", "Jag lovar gå ut och gå med den", "Då skulle jag inte längre tycka det är trist att vara ensam hemma efter skolan..."


Jag försöker rabbla upp för mig själv allt negativt, försöker tänka klart. Men det är svårt när man ser bilden av Jeppe framför sig, hela tiden.
En liten, liten gnutta hopp har växt upp i mitt inre. What if?


Nu skulle det då gälla att få min man övertygad... och övertalad. Det igen är den absolut svåraste biten. Jag tror jag förlorar detta, min man - jag, 1-0... Tyvärr. 
Men jag kan väl alltid drömma? 


Ps Jag kan garantera er att en dag kommer vi att ha hund. Kanske inte idag, i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år - men någon dag!

...och de bedjande ögonen