Ombytta roller?

Min man har varit hemma med våran febriga pojke ett par dagar.
Idag, efter jobbet, åkte jag till butiken och apoteket. Väl hemma gav jag en lättnadens suck - äntligen hemma! Let the weekend begin! Tjoohoo!


Jag hann inget annat än lägga ner mina fyra, tunga matkassar på golvet, förrän det började:
"Varför har du inte hämtat hem överlopps kläder från dagiset? Varför skall jag släpa hem dem? Till vad behövs så mycket kläder i dagis?" Jäkä, jäkä, jäkä... Pirr, marr, knarr.
Min man låg på soffan och lät mig veta hut!

"Var har du hållit hus?!"

Jag stod en stund med munnen "på vid gavel" och funderade: hade det blivit ombytta roller i detta hushåll? Hur gick det nu såhär?
Jag kände mig som mannen i huset, då han kommer hem efter en lång arbetsdag och kvinnan börjar med sitt pirrande och klagande. Hon som fått vara hemma hela dagen. Hon som har suttit hemma hela dagen och samlat i sig allt negativt hon hittat på. Nu spottar hon eld!
Wow! Är det såhär det känns?


Ja, ni kan ju gissa hur det gick? 
Efter att jag "vaknade" ur detta "What the fuck?"- tillstånd, så fick han nog höra sitt!
Mest det att han behöver inte börja klaga genast jag kommer in genom dörren. Kunde han inte väntat en stund till, så att jag ens kunde ha kommit in ordentligt först? Att jag skulle ha fått bil- och hemnycklarna på sin egen plats?  Att jag skulle fått hängt rocken på knaggen? Maten i kylskåpet?


Fanken också, ombytta roller?! 
Jag känner mig extremt maskulin ikväll!