Min kalender = mitt "minne"

Ju snabbare året lider mot sitt slut, desto snabbare fylls min kalender. Det är en hel massa "kom ihåg", varje dag. 

Jag börjar bli i den åldern att jag hamnar skriva upp minsta lilla sak i min kalender, för annars glömmer jag det. Kanske mest för att det är så jävla mycket jag måste komma ihåg hela tiden. Jag måste ha hand om hela familjen och alla våra "kom ihåg"-grejer. Precis allt. Tex när skall säsongavgifter, licenser, försäkringar betalas. När skall jag betala min skuld till grannfrun, för att hon beställde ett fotografi åt mig?  När skall beställningen för Ullmax och Pilkkoset lämnas in, utvecklingssamtal hit och dit, lappar som skall lämnas in här och där, träningar, matcher, födelsedagar, fester...

Ja, allt detta finns i min kalender, nästan varje liten grej jag måste komma ihåg. Och detta allt finns i min telefon! Om jag skulle tappa min telefon så skulle fan vara lös! Då skulle jag gråta blod, minsann, för min kalender fungerar ju som en sorts minne.

Nja, som "back up" har vi ju vår väggkalender, där nästan allting finns uppskrivet. Åtminstone det viktigaste. Där ids jag nog inte skriva upp vilka räkningar som skall betalas eller saker jag måste komma ihåg att ta med till jobbet eller packa med barnen till skolan. Vilka lappar som skall lämnas in och vart.

Allting kan man ju inte skriva på väggkalendern, för det ser ju precis alla som kommer och går i vårt hus. Är ju inte vidare trevligt när de får läsa om när min månis skall börja, hur länge den hållit på, eller när jag har PMS - hahaa.

Nej, jag har mitt allra heligaste i min telefon. Det är min "little black book", så att säga.

På tal om att komma ihåg saker och ting, så förde jag min yngsta son på handbollsträningar igår. Då vi kom in i salen, frågade en äldre man av mig när träningarna skulle ta slut. Jag svarade honom att klockan 18.30. Han tackade och tillika frågade min son:
"Hur kan du komma ihåg allting?". Den äldre mannen hörde detta och svarade vänligt: "Det hör visst mammor till". 

Jag svarade sonen att det finns jätte mycket vi mammor måste komma ihåg hela tiden. Skulle ännu haft lust att tillägga att om inte vi mammor hade reda på allting, så skulle det nog inte bli till något. Inget skulle fungera. Åtminstone inte smidigt.

Ja, så är det hos oss i varje fall. Vet ju inte hur andra familjer har det, men det känns nog som om jag måste hålla i tyglarna hela tiden, annars bär det av till skogs. Så det så.

                   "Att komma ihåg att man glömt någonting är ett framsteg"