Hälsningar från sjukstugan

Snörvel, host och harkel. 
Jag är flunssig! Buääääh...
Jag bara snyter och snyter, nyser och hostar. Näsan är pipi av allt snytande... och röd. Jag börjar likna Rudolf med röda mulen...

Och ingenting orkar jag göra, så jag slappar framför tv:n ikväll. Egentligen ganska skönt det, emellanåt. Är inte ofta jag hinner göra det.
Nu har jag då sett på "De vackra och de djärva", eftersom det inte kom någonting annat att se på och något annat än tv orkar jag inte med just nu.
Serien får mig att resa ragg - mest för att allting är möjligt i den serien:
Hope såg sin fästman, Liam, gullas med Steffy och gjorde slut på förlovningen. Det tog inte många timmar, så låg Liam med Steffy.... lite fuckelisfuck... och så satte Liam förlovningsringen på Steffys ringfinger och de lovade att älska varandra i nöd och lust.
Förra gången jag såg på serien, lite sådär i misstag, så försökte Steffy sno Liams pappa, Bill Spencer Jr,  av hans fru. Och Steffy lovprisade Bill och lirkade vackra ord i hans öra. Han var hennes livs stora förälskelse och bla, bla, bla. Nu är då sonen i tur. Snabba ryck i den serien.

Och jag sitter och kokar inom mig på hemmasoffan... för jag fattar inte hur detta allting kan vara möjligt. Först gifter man sig med en man, så blir det skilsmässa. Så hittar man hans bror, som man sedan gifter sig med....tills man igen skiljer sig... och sen hittar man deras pappa....och så är det hänt igen. 
För att inte tala om att gifta sig med sin ex mans son, ens halvbror, kusin eller annars bara släkting! Och alltid är de där karlarna ens livs största kärlek och aldrig tidigare ha man upplevt sådana känslor som nu... GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP! Give me a break, will you!
Och en annan sak som stör mig, på tal om såpopera, är den att när det händer någonting spännande så tar det flere veckor eller månader förrän de slipper från plats a till b eller förrän någonting läskigt avslöjas. Men en sådan här förlovning, som idag, tog några futtiga minuter!
Nu kan jag garantera att de håller på att strida om denhär saken i flere veckor och ingenting går framåt... Suck.

OMG! Mina nerver håller inte såpopera!