Att fria eller vara befriad, det är frågan

Idag är det skottdagen, dvs 29 februari. Dagen som återkommer vart fjärde år. Dagen då också vi kvinnor "får" fria.

Har lyssnat på radio idag på jobbet, precis som vilken annan vardag som helst. 
Men idag fick kvinnor ringa in och tillsammans med redaktörerna ringde de sedan till kvinnornas pojkvänner för att fria. Flere av pojkvännerna tackade ja, men jag kommer speciellt ihåg en kvinna som ringde sin pojkvän. 
Han svarade nog, men genast då han hörde att det var från radion de ringde, så slog han luren i örat på dem. De försökte ringa på nytt, men han svarade inte. Kvinnan sade sedan sorgset att han måste ha anat vad det var frågan om...


Jag tyckte så synd om kvinnan som hamnade spekulera om varför pojkvännen gjorde så. Säkert gör hon det ännu också? Blir kanske en sömnlös natt för henne? Kanske har de hårda diskussioner ikväll? Han kanske tom. får sova på soffan? Lär nog inte ska bli någon "pusspusshånkahånkastönstön" kväll där ikväll...


MEN vet ni vad? Jag friade också, för fyra år sedan. Då fick jag inget som helst svar. Genant.
Jag hade skrivit en fin berättelse till pappers, pysslat ringar av papper, limmat och klistrat, men min man struntade i det. Visst blev jag ledsen. Men sedan tänkte jag att "Skit i det, om han inte vill så vill han inte. Vem bryr sig? Jag skall minsann inte ta upp saken en enda gång till!" Och det gjorde jag inte heller. 
Följande gång det blev tal om detta var på sommaren samma år, och då var det min man som friade. Varför, vet jag inte ;). Men här är vi idag, man och hustru. Usch, så det låter fånigt: man och hustru.... Så gammalmodigt och officiellt. 


Det jag funderar mest över är karlarnas angst när det gäller giftermål. Vad är det de är rädda för? Måste de få hålla bakdörren öppen, men för vad? Om man älskar någon så kan man väl inte måsta ha bakdörren öppen? Och om man måste det, så tror jag nog minsann man får ta sig en ordentlig funderare! Varför är man tillsammans då?


Själv tycker jag att ingenting har förändrats efter att vi har gift oss, men....vad månne min man tycker, om man skulle fråga honom?
Det är nog bäst jag inte frågar....vi låter det vara såhär, eller hur? ;)
Man skall inte röra om i myrstacken, sägs det ju.

Ha en skön fortsättning på kvällen, alla ni.




                                               Love is....
                                   
                                  two people sharing one heart.

Och så glömde jag ju skriva att jag vaknade till sången Drive by. Passar mig bra att vakna till den,  för jag gillar sången jättemycket.