Mina vänner

Ystävänpäivä började dagen med idag. Sämre skulle denna dag ha kunnat börja, eller vad tycker ni?
Tuure sjunger om att varje dag är en vändag. Visst tycker jag det också. Vändag firar vi den 14 februari, men jag tycker nog att varje dag är en dag då man bör komma ihåg sina vänner - inte endast på vändagen.

"You meet people who forget you. You forget people you met, but sometimes you meet those people you cant forget. Those are your friends."

Jag kan ärligt sagt säga att jag har endast få, men mycket välvalda vänner. Sådana som känner mig riktigt på riktigt. Resten är sedan mer eller mindre "bekanta", eller vad skulle vara ett bättre ord att beskriva dem med? 
Visst har jag många jag kan skratta tillsammans med, ha roligt och prata dittan och dattan med. Men mina riktiga vänner är de jag också kan gråta inför och som också känner till mina sämre sidor. Mina vänner är de som ser mitt inre jag och inte bara det jag visar utåt. My true friends.

Min man undrade en gång varför jag inte har flere vänner? Varför jag nöjer mig med bara en handfull?
Då svarade jag honom att jag har några få men mycket välvalda vänner och så vill jag ha det också. 
Jag behöver inte hundra vänner, det räcker med några som känner mig utan och innan.


OM man skulle ha hundra vänner, betyder det då att de alla känner dig - ditt riktiga jag? Känner alla dig på samma sätt och med alla dina fel och brister? Vet de alla vad som får dig att skratta, vad du gillar mest av allt i livet? Berättar du allt, ditt djupaste inre, för dem alla? Kan du vara dig själv inför dem alla? 


Mina vänner har funnits där för mig i ur och skur, i åratal. Flere av dem i årtionden, och det är jag jättestolt över.
Vi har skrattat och gråtit tillsammans samt förbättrat världen med samtal som varat i timtal. Så skall det vara :)


På detta lilla sätt vill jag få fram till mina väldigt nära och kära vänner att jag nog tänker på er varje dag, fastän jag inte hör av mig dagligen. 
Ni är mig väldigt kära - precis var och en av er!

Mvh, "Nutcase"

Ps Kommer ni ihåg de böcker som cirkulerade runt i klassen tex. i lågstadiet, de kallades "Mina vänner"? Vänböcker, så att säga.
Hur många av er har ännu kontakt med dessa vänner, eller med någon av dem som skrev om sig själv i vänboken?

Och har ni, nu som äldre, läst igenom dessa böcker? De kan nämligen vara väldigt intressanta ;). Kvällslektyr för hela slanten.