Den rätta...finns han/hon?

Eftersom den sång/de sånger jag vaknar med tycks styra mina tankar så kom jag på denna rubrik idag. Säkert en fråga många tjejer funderar på åtminstone en gång i livet, kanske killar gör det också?


De melodier jag vaknade med idag var Jokainen aamu och Minä ja hän. Två väldigt vackra sånger. De säger nog mera än tusen ord. 


Det sägs ju att det finns "den rätta" för varje människa. Är det så? Och hur kan man veta att just den man sällskapar med, lever med, är just Han/Hon - den rätta?

Själv har jag nog funderat på denna sak mycket, förstås varje gång jag sällskapat med någon. 
Jag har ännu grundligare funderat på saken: vem säger att "den rätta" bor just i samma stad som jag, i samma land som jag? 
Världen är ju full av människor, var finns Han? Hur i helsike skall jag hitta Honom? Eller Han hitta mig? Inte är det precis så att Han knackar på dörren en vacker dag inte, som i filmerna. 


I mitt fall så är jag aldrig nöjd. Jag analyserar och filosoferar. Jag tror alltid att det finns något bättre eller någon bättre. 
Jag menar inte att gräset är grönare på andra sidan staketet, utan vad jag menar är att jag analyserar och funderar att är han, som finns vid min sida, den rätta....eller finns Han där ute i världen nånstans? Det är ju inte riktigt klokt, eller hur? Jag får ju aldrig någon ro, då jag funderar såhär?
Jag försöker dock tänka om, tänka annorlunda och njuta av varje dag....tillsammans med min gutt. Det är ju så det skall vara. Man kan ju inte fundera på om killen där i soffan är den rätta eller inte - man blir ju galen!


Man skall leva en dag i taget och vara glad för det man har, i varje fall då man har en kille man trivs med och som man känner sig trygg med. Det kan ju inte vara fel?
Sök heller inte alltid efter fel i din partner för alla har vi ju våra fel och brister -  till sist och slut så är ju ingen perfekt. Inte du och inte jag. 
Jag tror heller inte att det skulle vara hemskt kul att ha en partner som är precis lika som du. Ni skulle alltid tycka lika om allt. Han/hon skulle aldrig säga emot dig eller ha annorlunda åsikt om saker och ting än du. Uschiamej. Låter inte bra i mina öron, minsann. Och vad skulle ni strida om då?? :D
Nog är det så att det är bara att våga älska och bli älskad. Det är ju det det är frågan om, eller hur? Livet lär, må jag säga.


















... så till sist och slut har jag har dragit den slutsatsen att det är nog bara så att det finns inte bara "en rätt" för varje människa. Det finns nog flera. 
Men om man vill tro att det finns bara en i hela världen som skulle vara "den rätta", så kan man visst ha roligt med de som inte är "den rätta", förrän han med stort H träder in i ens liv? Eller hur? Åtminstone har man levt sitt liv och inte suttit där och väntat. Likaså lär man sig alltid något nytt av de människor som finns och har funnits i ens liv. Det har åtminstone jag gjort.


"To love is to risk not being loved in return. To hope is to risk pain. To try is to risk failure, but risk must be taken because the greatest hazard in life is to risk nothing.”