MEN... det hela började ju inte så coolt. Jag hamnade klämma in mig i ett korvskinn, dvs en dräkt som var några nummer för liten, för det fanns inte större dräkter på kvinnosidan. Var rädd att dräkten skulle spricka då jag försökte klämma mig in i sitsen. Sitsen var ju så jäkla liten och trång...eller kanske bara min rumpa var för stor? Redan det att försöka klämma sig in i sitsen var ett projekt för sig.
Jag kände, då jag satte mig "i" sitsen, att härifrån kommer jag inte utan hjälp! Satt nog så fastklämmd...
Så drogs bilen igång och spänningen steg. Hade inte tid att spekulera över min massa längre.... Nej, nu skulle jag ge järnet!
Let the race begin!
Och jag körde så in i nordan och jag kände lukten av brännt gummi emellanåt och små gummibitar flög i ansiktet och ögonen. Men feelisen var great då denna mamma fick gasa på så in i norden!
Emellanåt blev man ju lite rädd då bakändan släppte loss i kurvan, för farten var ganska hög. Men jag sade till mig själv att jag sitter nog så fastklämmd att ut faller jag nog inte... Det behövs nog större krafter för att jag skall lossna från sitsen.
Och sjuk i armarna blev man ju, då man rattade så tusan. Och svettig blev man.
En av tjejerna sade efteråt att nu förstår hon nog att formulachaufförerna är genomsvettiga efter utfört pass. Vi körde i endast 30 min och var genomsvettiga!
Men kära ni, jag kom på tredje plats ändå! Tjohoo!
Och jo, det krävdes nog en aning kreativitet att ta sig ur bilen. Nästa gång jag kör karting, skall jag vara åtminstone 10 kg lättare.
Och förklaringen till det att jag inte vann hela skitet var att jag var för tung... de som kom före mig på pallen var säkert 30 kg lättare än jag och då förklarar jag ju för mig själv att detta är orsaken till att de vann mig! Hehheh. Ja, man kan ju alltid förklara, resonera och spekulera då man inte vunnit, men jag citerar denna gång Ralph Waldo Emerson:"Win as if you were used to it, lose as if you enjoyed it for a change"
Haha. Det låter roligt och bra jobbat.
SvaraRadera