Jag fick min man övertalad att gå dit med henne, så jag inte behövde åka hem tidigare från jobbet.
Jag preppade honom inför denna stora händelse; berättade hurdana frågor de eventuellt ställer och vad han skulle svara och vad han skulle berätta för dem.
Kort och koncist: jag berättade vad han skulle svara på alla tänkbara frågor. Med mina ord såklart ;).
Let the mission begin!
Telefonen ringde efter en halv timme. Min man berättade att allt hade nog gått bra, men att tjejen hade stelnat till när hon fattade var hon var, och hon hade gömt sig i pappas rock.
Inte ett ord sade hon, hon ville inte ens se på rådgivningstanten. Nej, hon ville gömma sig för resten av världen.
Hon vägrade ställa upp sig för att mäta längden. Hon vägrade ställa sig på vågen, så min man fick till sist sätta henne att sitta på knä på vågen medan hon slingrade sig som en orm och ville bort. Tja, vem av kvinnorna vill frivilligt ställa sig på en våg? Vågen är ju den värsta fienden för den ljuger ju varje gång!
Slutet gott allting gott. När allting var över och far och dotter satte sig i bilen, då öppnades hennes mun och det bara bubblade med ord ur henne. Hela vägen hem.
"Jag tror folk var lyckligare förr i tiden. I alla fall såg det ut så. Idag blir barnen tvingade att skratta och se glada ut."
(Mattias, 6 år)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar