Vilken dag!

Det var en helsikes dag det här!
Morgonen började med att jag tog ihop med sonen igen. Ingenting var bra igen denna morgon.
Fel pålägg på brödet, strumporna för långa... helst skulle han ha velat ha sina smutsiga, vita strumpor till skolan men där gav jag inte efter.
Som pricken på i så måste han ju ännu opponera sig och visa hur missnjöd han var, genom att dra på sig sina "för långa" strumpor... han drog dem upp till knäna. Ovanför knäna låg sedan byxbuntarna.
Jag undrade varför han gjorde så och svaret var bara att strumporna är för långa.
Jag bad honom vara ordentlig och inte pirra onödigt. Jag försöker ju bara mitt bästa genom att skaffa kläder till barnen. Aldrig är det bra. Varje gång samma visa: det är för långt, för kort, för spänt, för löst, för varmt, för tjockt, för fult, fel färg.... Ingenting duger.
För att ännu göra sig hörd och förstådd, så tog han tag i sina strumpor och drog dem så att de hängde som korvar, överlånga, längs med foten. Det fick mig att tänka på "Långben", med sina långa fötter.
MOOOORRRR. Jag såg rött. 
Jag kan inte förstå - jag kan helt enkelt inte förstå att en gosse på 10 år kan bete sig sådär. Hur i jäkeln, jag trodde sådant tillhör endast tjejer och att det är deras ensamrätt. Hur fel jag kunde ha?!

Kvällen var inte så mycket bättre den heller: jag åkte till mataffären med våran tjej. Hon lovade hon skulle vara ordentlig. Pah!
Åkte, i misstag, förbi kexhyllan med vagnen och dåååå - "Muminkex", "Prinsesskex"... Okej, för att lugna ner situationen, förrän den blev värre, så fick hon sitt kexpaket. Jag vet jag gjorde fel. Man borde inte ge efter, men idag orkade jag inte med en show i mataffären. Igen.

Sedan gick allting bra resten av tiden i affären, allt tills det att jag bad henne hjälpa till med att bära batongen till bilen. Eller ens påsen med fil. NEJ! Hon skulle ha sitt kexpaket, som förstås var nedpackad i kassen.
Denna gång gav jag inte efter. Och det blev ju skrik förstås och hon skrek hela vägen hem i bilen... och ännu då vi kom in i huset. Hur orkar barnen skrika så mycket? Och så länge?

Frågan gäller: Finns det ens någon normal i denna familj? Någon som skulle kunna bete sig som folk? Jag bara undrar...


"Hemligheten med tålamod är att hitta på någonting annat att göra medan man väntar"