Nå, anyway, när jag satt och åt min fil kom jag att tänka på min morfar.
Jag såg framför mig bilden av honom sittandes vid matbordet i Vårberga, på hans egen plats. Där satt han och åt sin fil, med kanel och socker på. Mest av allt kommer jag ihåg ljudet av hans ätande. Sörplande. Han sörplade i sig sin fil på max. 15 sekunder. Det var något vi barn tittade på med stora, förundrade ögon.
Jag minns jag hade så roligt åt ljudet och jag tyckte det var så roligt att se honom äta sin fil. Han var snabb "i maten" han.
tänk att man kommer ihåg såna små grejor, men förstår nog honom, fil,kanel o socker ååååå grädden högst opp som int finns så myky nuförtiden e rena rama orgasmen ;)
SvaraRadera