Mitt morgonhumör

Jag är ingen morgonperson. Sådär till humöret alltså.
Jag måste få vakna ifred, få vara ifred en stund. Helst så att det är tyst runtomkring och jag får vara helt för mig själv. Dricka morgonkaffet och läsa tidningen i all sköns ro. Är ju förstås inte alltid så lätt med barnen, men jag kommer bättre överens med dem på morgonen än med min man. Han skall inte kommentera så mycket på morgonkvisten han inte, för då kan jag nog fräsa till. Han måste bara förstå att låta mig få vara ifred den enda lilla tid jag har för mig själv, förrän dagen börjar med all sin hålligång.

Min pappa brukar ofta påminna mig om mina tonår. Han brukar berätta hur han inte kunde säga ett ord till mig på morgonen och jag blev arg som ett bi och skrek...hmmm...fula ord och försvann upp till mitt rum.
Eller att min lillebror försökte ärta upp mig helt med flit, för han tyckte det var roligt när jag gick på övervarv.
Varför kommer jag inte ihåg sådant? Jag har ju berättat åt alla hur lugn jag var i mina tonår.... Tiden förgyller minnen minsann.

Idag, som varje lördag, var jag tidigt till matbutiken. Våran matbutik öppnar klockan sju, så jag vill gärna få butiksresan undan, så jag kan njuta av dagen efteråt. Som jag tidigare skrivit ogillar jag att gå till butiken då den är fullproppad med människor. Nej, jag skall, också där, få gå helt ifred och i all sköns ro. Hatar kaos.
Anyway, jag vill ju ha färsk batong på lördag morgon då jag avnjuter mitt morgonkaffe och läser dagstidningen. Det är en stor orsak till att jag åker till butiken i god mans tid plus förstås det att där inte är så mycket med människor tidigt på morgonen.
Batongen gräddas på morgonen och allting borde ju vara klart då dörrarna öppnas för kunderna. Men nej. 
Idag var jag i butiken lite över klockan åtta. Inte en endaste en batong! Och då blir jag ju fan pissed! I varje fall då detta händer varje lördag!
Jag skulle ha åkt till butiken redan klockan sju, men då jag vet detta batongproblem, så tänkte jag att jag väntar till klockan åtta och så sticker jag iväg. Men icke sa Nicke! Ingen batong. Jävlaranammabanna.
Jag menar, allting borde ju vara klart då dörrarna öppnas och dagens första kunder strömmar in. Alla borde ju kunna köpa nygräddat, om de så vill. Nu är allting klart för kunder som kommer klockan tio, kanske,...med god tur. Varför?

Som ni ser, jag blir pissed för småsaker. I varje fall på morgonen. Idag, som varje lördag, är det batongproblemet. I morgon kan det vara någonting annat.
Mera kaffe i kroppen och i knoppen, så nog lär denna dag gå igång också.
Murr.

Jag, just nu