I år är inspirationen min försvunnen, som tidigare skrivet så har den flyttat till grönare ängar... men ändå. Med beundran ser jag hur deltagarna gör det omöjliga möjligt.
Kan inte låta bli att förvåna mig över deltagarnas viktminskning: en kille hade gått ner 66 kg på 11 veckor! Menar hallåååå! Med den där farten skulle jag nått mitt mål på 3-4 veckor!
Hur hälsosamt det är, vet jag ej. Hur hållbart?
Okej, de har ju läkare som följer deras tillstånd hela tiden men det låter ganska otroligt med 66 kg:s viktminskning på knappa 3 månader. Förundransvärt och beundransvärt. Det är vad det är.
Det är visst mycket lättare att hålla på med viktminskning och tränande på ett viktminskningsläger, som TBL. Där har man inte någon annan att tänka på än sig själv. Och dagarna går åt i konditionssalen och matlagningen sker med de varor som finns att få där, plus att de har strikt schema de går efter och experternas råd.
Det svåraste är förstås när typerna återvänder hem och skall börja leva "normalt" igen. Med det menar jag jobba, ta hand om familjen, matlagning, hobbyn... Ja, hela raderamsan. Det kan bli en utmaning det.
Lyfter på hatten för den som lyckas med att hålla balansen i vardagen.
Anyway, nu slutar jag babbla om viktminskning och önskar er alla en riktigt trevlig sommardag!
Jag skall avnjuta mitt morgonkaffe, läsa dagstidningen och lägga på tvättmaskinen. Så börjar en vanlig morgon här i vårt residens.
Zoronoi!
Jag tror att det mest är fråga om att ändra livstil. Jag träna 1 år jag var på vippen att bli en friskus men nej. Here we go again. Kan inte tänka på det. Jag blir så ledsen. Men så länge det finns liv finns det hopp resonerar jag desperat.
SvaraRadera