Gråa tankar om denna sommar

Första dagen på jobb efter sex veckor av semester.
Natten sov jag oroligt, tänkte på allting som väntade på mig på jobbet. Lite småpanik. Vaknade i urgod tid, så jag var på jobbet i mycket god tid.
Parkeringsplatsen låg öde... några futtiga små bilar. Allting är tyst.
Funderar om jag tagit fel på dagen? Tiden?
Äh. Det är semestertider. 


Det regnar ute. Känns som om hösten vore här. Nu? Redan? Vi är först inne i halva juli!  
Efter en stund av funderande kommer jag på att det gentligen inte är så fånigt att återvända till jobbet. Vädret kan man inte hurra med precis och det känns på ett sätt skönt att få komma bort hemifrån en stund.
Ja. Det känns till sist och slut helt bueno. No problemo. Nog skall jag klara det nog!

Med spänning knapprar jag in mitt lösenord i datorn. Hmm. Javisst, jag kom rätt ihåg. 
Så är det bara att kolla e-mailen och luska ut vad som är gjort och vad som väntar på att bli gjort.
Känner mig som en nybörjare. Hatar att inte ha koll på allting.


Hux flux. Dagen avklarad. Hem igen! Regnet öser ner. Lägger värmen på i bilen. Ahaa, okej, värmen hjälpte också emot styva växlar! Nu går det som smort igen. Helt tydligt fryser bilen också, hahaa. Nä men...really?


Ja, det är grått och trist. Hela dagen bara regn. Mer eller mindre. Men får väl tänka positivt: gräsmattan och blommorna därute får vatten. Behöver inte vattna i varje fall. 


Barnen går längs med väggarna då de inte kan vara ute. "Vad skall vi göra?" "Så trist, finns inget att göra!"
Men klagovisan tar jag snabbt kål på med att säga att de kan ju alltid städa sina rum. Oj... så tyst det blev! 


Fisksoppan puttrar på och är snart färdig. Jag funderar på var mina yllesockor är? De jag svissade iväg i mars. Skulle behöva dem just nu.
Jäveln vilken sommar...

Kan inte beskriva vårt väder bättre just nu... Det är bara att tacka och ta emot.

                              "Det är inte regn. Det är flytande solsken"