3 december 2012

Trasiga hälar

Jag latades hela dagen igår. Jag var så trött och hängig.
På kvällen fick jag för mig att jag MÅSTE ut en sväng, så jag klädde på mig och stack ut. Tänkte att jag skulle ta en rask promenad i den friska luften. En timme hade jag planerat för min tripp.

Jag klämde in mig i mina, en aning för små, vinterkläder. Så mössan, vantarna, yllesockorna... Hela faderullan, för det var ju 12 grader kallt ute. Så iväg!

Försökte gå så raskt som möjligt, trots att jag inte kunde ta några långa steg, eftersom byxorna mina var sprickfärdiga. Jag hoppades också att jag inte skulle ramla omkull, för då skulle min dräkt spricka. Vilket korvskinn!

Halvvägs på min färd kände jag hur mina hälar tyckte illa om det hela. 
Jag kände hur vattenblåsorna sprack, men jag bet ihop och klinkade vidare. Emellanåt hamnade jag stanna upp, rätta till mina yllesockor och försöka ändra fotens ställning i vinterskorna, så det inte skulle ta så sjukt. Och så var det att klinka vidare. Auch och auch igen! Jäkeln så sjukt det tog, men jag försökte att inte tänka på smärtan, utan i stället tänka på allt möjligt annat. 
Jag såg framför mig Sylvester Stallone, alias "Rocky" och jag kunde höra "Eye of the tiger"! Nu var det bara att bita ihop och fortsätta! Jag MÅSTE klara det! Jag skall fan inte ge upp! Och jag gav inte upp!
Jag försökte säga mig själv att jag är lika cool som "Rocky"!

Till sist och slut kom jag hem. Försiktigt tog jag av mig mina vinterskor.... och sockorna. Auch! Hälarna var trasiga, eller så såg de ut i alla fall. Skinnet hängde löst och ena megastora vattenblåsor hade jag fått... och som sedan hade gått sönder.
Och ni kan tänka er att det var verkligen ingen fröjd att gå i duschen! Jag skrek till för det sved lite sjujävligt på mina hälar! Fick plåstra om dem för att kunna slutföra duschandet...

Idag har jag då klinkat omkring i strumpfötter på jobbet. Kan inte, och vill inte, ha skor på om jag verkligen inte behöver!
Jag är lite fundersam nu: Månne mina hälar är i skick i morgon? Skulle gärna ta en länk på kvällen... Liksom jag inte skulle ha lidit nog...

För dumt huvud får kroppen lida!



"Vägen till startplatsen är den längsta"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar