Då jag är på restaurang, ute och äta, ja då väljer jag oftast något jag ätit förut och något jag vet är gott. Jag tar det säkra före det osäkra. Alltid.
Varför? Ja, för att jag inte skall behöva bli besviken.
Då jag är ute och äta så vill jag njuta av god mat. Portionen skall vara lagom, inte för liten och inte för stor. Den skall vara sådan att jag blir mätt.
Fina restauranger är inget för mig. Där finns endst pyttesmå portioner, typ en munsbit, och priset är rätt saftigt.
Dessutom gillar jag inte rödvinssås, konjakssås etc. Sås skall vara sås, utan alkohol, men på lite finare restauranger finns dessa såser i nästan varje rätt. Javisst, man kan väl beställa utan sås, men det kan bli rätt torr mat det.
Som matdryck vill de flesta ha rödvin. Jag tackar alltid nej. Vänligt men bestämt. Än en gång, jag gillar inte vin, och att ta en long drink eller en cider då alla andra smuttar på ett glas rött låter ju ganska bonde.
Äh, jag förstår mig bara inte på sådant, kanske jag inte är tillräckligt gammal än?
Eller kanske jag bara är en lanttis som inte förstår mig på god mat och god dryck?
Jag beställer hellre en hamburgare med fransk potatis och låter de andra äta lamm, häst, nöt... med rödvinssås. Jag dricker hellre en long drink än vin.
Såhär var det igår igen. Jag beställde hamburgare med fransk potatis och drack vichy då jag inte vågade ta min long drink. Till efterrätt beställde jag en portion glass.
De andra beställde lammkött eller broiler. Till det ugnspotatis, röstipotatis eller grönsaker. Vin som dryck och till efterrätt Capuccino och Crème brulee. Ja, vi brottades ju i helt olika serier.
Hem gick jag nog en aning besviken. På maten. Min hamburgare var torr och hård... Och smakade inget vidare.
Nja, så är det att äta på en fin restaurang. Först tittar man på menyn, sedan på priset. Så tittar man igen genom utbudet och hittar egentligen inget man skulle vilja ha, men något måste man ju beställa.
Snart nog står servitören bredvid dig och undrar om du redan bestämt dig. Så rabblar du upp det enda du tror skall vara ett säkert val. Hamburgaren. Och slutresultatet är negativt. So not my place.
En bonde minsann, en verklig lanttis. Det är jag det.
"Man måste ge mer akt på med vem man äter och dricker än på vad man äter och dricker" ~Lucius Annaeus Seneca~
Till vilken restaurang har du varit? Sinne? Där är ju allmost proppfullt varje kväll i synnerhet på veckosluten. Själv var jag där en gång. Åt en 20 euros pikkuliten sallad, kunde ha ätit 5 sådana men den var jättegod.
SvaraRaderaSjälv föredrar jag öl till nästan all mat och ja, jag dricker nog vin oxå. Men till hamburgare skall det nog vara cokis.
Kommer du ihåg min kålsallad, vad god den va?;)
Hej
SvaraRaderaDet är bra, man får och skall äta det man vill. Det är därför man går ut och äter det andra lagar och sen går man därifrån. Men rödvin är gott tycker jag ingen long drink till maten, och där ser du, vi tycker olika tacka gud för det. Prova olika rätter och bli besviken för nån gång kan du hitta ett guldkorn som du kan minnas hela livet. Lanttis eller inte men ibland är det gott att äta mat som friiterat och flottigt. Man liksom tvättar händerna innan enbart för att få bättre tag i maten. Men som sagt det är värt att prova, själv har jag provat på en hel del, val, haj, larver, bläckfisk, vildsvin, björn etc hur oetiskt det än verkar. Och en kliche: var dej själv, ät vad DU vill.
Jag var nog "bara" till Rafael´s. En titt på menyn och jag fattade att det var inte min plats. Att febrilt försöka hitta något man ville äta, not for me.
SvaraRaderaMen det är nog så rätt: man skall vara sig själv och äta det man vill. Det försökte jag, enligt bästa förmåga. Det känns bara lite "lanttis" då man väljer något så normalt som hamburgare då andra äter lite finare... Men vad kan man? När det är det enda som nappar. Maybe someday vågar jag testa på annat också...