"What are words"

Jag vill dela med mig en sång. Jag önskar ni lyssnar på orden, ser noggrannt på videon.
Förutom att Chris Medina har en underbar röst, är denna sång och dess ord någonting som borrar sig långt in i en. Får en att tänka.
Jag kan inte låta bli att fälla en tår varje gång jag lyssnar på denna sång. Den är så stark och så fin. Och så full med äkta känsla, direkt ur hjärtat.

Detta är Chris Medina, med sin första singel "What are words". Den handlar om honom och hans flickvän, som råkat ut för en bilolycka. Hon hamnade i koma och det meddelades att hennes liv inte skulle gå att räddas. Chris fortsatte hoppas och han vakade vid hennes sida. Efter en och en halv månad vaknade flickvännen, dock med hjärnskada. Detta förändrade både Chris´och hennes liv.
Pointen i sången är, som Chris Medina sjunger: "Vad är ord, om man inte menar vad man säger? En hurdan man skulle jag vara om jag lämnade dig nu, då du behöver mig som mest?"

“Words mean more than what is set down on paper. It takes the human voice to infuse them with shades of deeper meaning.” 
~ Maya Angelou ~

Tack för maten!

Klockan är sju, det är lördag morgon. Snart iväg till butiken, så är det avklarat.

Just innan jag vaknade drömde jag om att jag lagade köttfärslimpa till mat. Jag använde löksoppa i tillredningen och smörjade hela köttfärslimpan med ketchup. Avot!

Så... idag får det bli köttfärslimpa och mos i detta hus. Ett stort tack till högre makter, som gav mig tips om vad det skall bli för mat här idag, för oftast har jag väldigt svårt att hitta på något att laga. Det blir oftast det där samma vanliga: makaronilåda, spaghetti och pripelsås, frestelser av olika slag...

Barnen har dock aldrig tyckt om köttfärslimpa, så vi har inte haft det ofta. Jag tror man kan räkna de gångerna jag fixat köttfärslimpa på en hand.
En sak jag inte förstår: köttfärslimpa är ju i princip samma som köttbullar, fast det i detta fall är frågan om en klump istället för bollar. Annars samma geggamoja. Men barnen tycker det är stor skillnad... och vägrar oftast äta "limpan". Petar och pickar i maten. Förgrymmade ungar!
Så får man börja med visan jag lärde mig redan hemifrån: "Ni ska vara nöjda med att ni har mat på bordet. Vet ni inte hur många barn som svälter i Afrika?" Ja. Det är att ta fram Afrika-kortet!

Nja, kanske har barnen någon logik med köttfärslimpa vs köttbullar och någon förklaring för varför det smakar annorlunda? Kanske jag är för gammal för att förstå? Kanske jag borde tänka som ett barn? Tror dock inte det lyckas längre, det där med "barnsliga" tankar...

Anyway, idag är det att tacka och ta emot: köttfärslimpan rules! Eat it or... JUST EAT IT!

Little Miss Teacher

Nyss hemkommen från jobbet, sitter jag och lyssnar på min tjej som leker. Hon har radat upp sina dockor på några stolar och sitter själv framför "gruppen" och läser samt sjunger som en riktig lärarinna.
Alltid emellanåt hör jag: "SITT NÄTT!"... och så fortsätter hon sjunga för fulla lungor. "SITT NÄTT!", hör jag igen.
Jag frågar henne om dockorna är dumma och hon svarar "Ja! SITT NÄTT!", och så fortsätter hon sitt sjungande.

Kan ju inte låta bli att tänka att detta kommer nog från dagis.
Tillika undrar jag om dagistanterna ryter lika hårt till barnen, som hon till sina dockor?! 
För någonstans kommer ju detta nyinlärda sätt ifrån...

Hon brukar också lämna dockor lite här och där: på badrumsgolvet, på vindstrappan. 
När jag sedan frågar henne vad dockorna gör där, så är svaret: "Dockorna har varit dumma!". Så går hon fram till sina dockor och säger "Fy! Docka dum!" och viftar med pekfingret framför deras näsor.
Efter detta rytande och fingervisande, så tror jag nog dockorna har skiten i brallorna. Det skulle jag ha, i varje fall. 
Inte undras på att dockorna sitter knäpptysta ;)...

...och jag gjorde

Igår hade jag min vilodag, idag har jag satt sprutt på och fått nästan allting gjort. Semlorna har dock blivit obakta, men huset är städat, kläderna vikta i skåpet, två maskiner med tvätt har rullat på och en maskin med disk.

Och nu är jag klar! Äntligen. Fötterna på bordet! Let the weekend begin... Ja, men i morgon är det ju redan måndag! Igen!

Vart försvann veckoslutet?

Anyway, medan jag gnuggade på i köket, slog mig tanken: "Jag är långt ifrån en perfekt mamma. Hur i jäkeln hinner alla mammor med allt? Jag hinner bara inte och så ser det ut här hemma också. Hur i fanken hinner mammorna med allt, ja jag bara undrar?!"

Jag kände mig rätt så usel och fick en liten stress av att jag inte är perfekt. 

Är det meningen att mammor skall hinna med jobb, att sköta barn och hobbyn, hemmet och skolan och alla andra plikter de har? Hur räcker timmarna till? Energin? Säg mig det, ni kloka qvinns.

"På den sjätte dagen vilade hon och på den sjunde dagen fullbordade hon sitt jobb. Och hon såg på allt hon hade gjort, och se, det var mycket gott.

Ja... idag var denna lilla mamma rätt nöjd med sig själv. Idag hade hon varit en aning perfect. Om ens för en dag. Amen".

Jag borde...

Jag har alltid stora planer för veckoslutet, men oftast går det inte som jag tänkt.
Jag tänker nu på gårdagen, då jag skulle äta gott och titta på tv-serier. Smått myspys med familjen.
Nja, godis åt jag nog, men jag somnade mitt i filmen. Nu vet jag då inte hur den slutade, och det tar mig i huvudet. 
Om myspys med familjen, så hade min man korgbollsmatch, så han var inte hemma överhuvudtaget. Barnen valde hellre att hålla sig i övre våningen och spela och Gud vet vad... så min myspys hade jag för mig själv, en liten stund, förrän John Blund kom och tog mig med...
Nice. Vilken myspys... PAH.

För denna dag planerade jag städande, men hann bara med att städa skåpet där vi har skor. 
Några plastkassar fördes till UFF, en plastkass till grannen och fotbollsskor till loppis. Där var det jag gjort idag. 
Sen tog jag en tupplur, vilket jag inte brukar. 
Det var förstås meningen att jag skulle sätta minstingen på dagsvila, men det var jag som somnade. Hon lekte snällt i sitt rum.

Nu är jag, om möjligt, ännu tröttare och känner mig ännu latare. 
Jag BORDE städa.
Jag BORDE lägga på tvättmaskinen samt vika in kläder i klädskåpen.
Jag BORDE baka semlor.
Jag BORDE titta på den där filmen jag lånade av en vän för snart tre månader sedan.
Jag BORDE så mycket... men det är ju en dag i morgon också. Eller hur?

"Underskatta inte värdet av att göra ingenting,
av att bara ströva omkring alldeles ensam,
lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra"

-  NALLE PUH -

En regnig fredag kväll

Det regnar och blåser ute, har regnat hela natten och hela dagen. 

Sådana här regniga och blåsiga dagar tackar jag högre makter för att jag har tak över huvudet, värme och elektricitet.

Urk. Jag känner mig trött och hängig och har dessutom halsen sjuk. The flu på kommande, antar jag.

Ja, det är höst. Säger inget mera om den saken, för jag tror jag buat ut hösten tillräckligt här redan.

Idag får det bli myspys: yllesockorna på, soffan kallar och tv-serierna. 

Jag tror det blir något gott att äta och så får man ju inte glömma godiset!
Det är denna fredag gjord av. Myspys med familjen och en latmask-kväll.

Ha en skön kväll, kära vänner!

Ps Grattis, morfar, på din dag. Idag blir det inget kalas, ingen hembakt bulle. Du firar din dag där ovanför molnen, med mormor, morbror och en hel massa släktingar och vänner.

I kärt minne bevarad.

Snart sopar kvasten...

Idag har jag varit på skolning hela dagen. Vi skall lära oss att "eliminera resursanvändning som inte leder till något värde för slutkunden". 
Detta betyder alltså att vi skall försöka göra vårt eget jobb enklare och snabbare. Detta genom att reducera saker som gör jobbet långsamt. Tex. ordnar vi våra grejer (papper, mappar eller verktyg) så att vi genast hittar dem, inte så vi hamnar leta bland en hel massa för att hitta rätt. Letandet gör av med dyrbar tid, tid kunden betalar för men som inte är till någon nytta för dem själv.
Capiche?

Man kan ju tänka det som så att jag har en hel massa med kläder i mitt klädskåp, som jag inte använt på snart 15 år, men som jag tror att jag någongång kommer använda. 
De för ju egentligen bara utrymme i mitt skåp och jag kommer antagligen aldrig att få mig inskuffad i just de kläderna, eftersom de är från de år jag vägde typ 30 kg mindre än nu! 
Tillika är skåpet fullproppat med kläder och jag hamnar leta efter ett specifikt plagg i flere minuter, för att hitta det inskuffat längst bak i skåpet. Igen - onödig tid går åt till att leta då jag kunde använda denna tid till annat. 
Jag skulle heller inte behöva gnälla över för lite rum i skåpet, då jag kunde kasta hälften av mina rätt så gamla och för små kläder på tippen och avot - det finns igen rum för de kläder jag verkligen behöver och använder. Simple but true.

Likaså är det med alla förvaringsutrymmen här hemma, som tex. våra köksskåp. Men vet ni: jag var ju väldigt före min tid, för jag städade ju skåpen på sommaren och kastade bort flera lådor med grejer jag inte använt sedan vi flyttade hit. Och de grejer kommer jag troligen aldrig att sakna heller!
Men... så kom min mamma (= läs hamstraren) och tog hem dessa lådor till sig. Där är de nu, alla grejer, för hon kan aldrig kasta bort någonting. 
Hon samlar på allting från förpackningar till gamla kläder. Ja, ni läste rätt. Jag har till och med hittat kläder jag använde i tonåren, hos min mamma och pappa. Så nej, ingenting får kastas bort!
Och som min man sade: "Fast du nu kastar bort allting, så vi kommer få dem tillbaka i arv igen... någon vacker dag". Touché.

Så, nu när jag skolas och blir ännu klokare och fixare, så skall jag fortsätta med projektet här hemma: det finns en hel massa skåp att gå igenom! Det kommer att svissas lite allt möjligt härifrån. Tex. börjar jag bli rätt nervös på vår bokhylla, som förstås är full med böcker som någon aldrig läser. Hela bokhyllan tar onödigt utrymme i ett annars också så litet rum.
Allt bort! Sviss! 

Det kommer blåsa nya vindar i detta hus, det bestämde jag mig redan på sommaren. Jag hatar verkligen då huset är fullproppat med skit jag/vi inte använder och verkligen inte behöver. I all synnerhet då det är jag som hamnar städa här.
Enough. Ugh! Hövdingen har talat!

"There is no need to do any housework at all. After the first four years the dirt doesn´t get any worse" ~Quentin Crisp~