Porrtidnings-issues

Denna dag tycks vara full av skriverier om tidningar, åtminstone för min del.
Kom att tänka på en händelse för ett par dagar sedan:
Jag och min man satt bänkade framför tv:n, medan barnen satt och åt mellanmål vid matbordet. 
Så ropar våran 9-åring: "Pappa, var har du dina porrtidningar?"
Jag och min man såg förundrade på varandra: vad var det han pratade om riktigt? Tillika försökte vi hålla oss för skratt.
"Varifrån har du fått för dig att pappa har sådana?" frågade jag. 
"Inte vet jag", löd svaret.
"Vem har pratat om sådana?" fortsatte jag och gossen svarade att det var hans kompis som hade lekt att han ringt och försökt sälja porrtidningar på rea.
Till sist och slut frågade jag våran gosse om han visste vad en porrtidning är för något?
"Nej", svarade han rakt på sak. "Vad är det då?" fortsatte han förundrat.
Jag höll käften fast, för jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, hur jag skulle förklara saken. Min man svarade sedan: "Det är vuxnas tidningar - och se till att du inte går omkring och pratar om porrtidningar!"
"Nej, nej"..... löd svaret.

Från barnamun: "Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när han frågar" ~Tone 7 år~

Prassel, prassel i timtal

"Oj, mamma! Jag vill ha den där... och den där.... och den där. Här är så mycket jag vill ha! Ooooj, en fin klänning! Vänta!"
Så prasslar hon på, våran treåring. 
"Titta, här - jag vill ha dehär skorna!", säger hon och pekar på ett par ljusröda tennisskor.
"Vänta!" Prassel, prassel hör jag när hon bläddrar vidare i tidningen.
Så söker hon fram ett par högklackade skor från kvinnoavdelningen i tidningen och utbrister: "Sådana HÄR vill jag ha!". Jag försöker förklara att hon är för liten än.
"Uuuj, sådana där vill jag inte ha - jag är för liten", säger hon då hon tittar på bh och underbyxor.
Det är alltså lätt att underhålla våran lilltjej. Det enda man behöver är H&M:s nyaste katalog!
Äpplet faller dessvärre inte långt från träet.

"Kvinnorna gillar modet, för de vet att förpackningen då och då måste bytas för att innehållet fortfarande ska vara intressant" ~Noël Coward~

Vad skall jag dofta då?

Småningom, småningom börjar jag vakna till liv. Eller nja, bara de dagar solen skiner. Då känner jag mig vid liv. Annars är jag bara trött. Hela tiden.

Tänkte pigga upp mitt liv med att köpa mig en ny doft, en parfym. Stod och snusade och snusade på olika dofter och visste inte riktigt vad jag skulle välja. 
Jag hade redan bestämmt mig för en doft, och den låg redan och väntade i köpvagnen, då jag började fundera lite noggrannare: "Är detta verkligen jag? Hur vill jag dofta? Vilken bild vill jag att människor skall få av mig?" 


Jag snusade lite till på den doft jag redan valt. Där var någonting jag inte gillade, för det fick mig att tänka på gammal tant. Jag vill inte dofta gammal tant! Unket.
Lade således parfymen tillbaka i hyllan... luktar istället mitt "gamla jag", tills jag en gång finner det jag söker efter. 
Vad vill jag dofta? Det är frågan.


Doften säger egentligen ganska mycket. En del dofter förknippar jag ganska lätt med äldre människor och en del dofter igen hör till den yngre generationen. En del dofter för mig tillbaka till något visst skede i mitt liv; till en viss plats, en viss händelse, en viss sinnesstämmning...
Min morfar använde ofta "Old Spice"... ja namnet säger ju redan ganska mycket;).
Min far använder "Mennen", och då doftar det igen Pappa.
Själv använde jag "Musk by Alyssa Ashley"  i högstadiet, så den doften förknippar jag med högstadiet - tonåren. "Legendary Harley Davidson" förknippar jag med min ungdom (20 någonting), då en som annan kille hade den doften. Och det doftade ju gott, men den tiden är förbi.

Själv gillar jag dofter och dofter säger egentligen mera än ord. 
Men ibland kan en doft bedra: du känner en god doft av en man och vänder dig om för att se vem som doftar så gott. Till din besvikelse är det inte en sexig hunk, utan istället en... nja, en besvikelse.

"Parfym används av kvinnan, eftersom näsan är lättare att förföra än ögat" ~Jeanne Moreau~

Aaah, skulle gärna snusa på han!

"Hello Darling"

Rustade mig iväg till jobb, medan resten av familjen låg och sov. Skulle fixa mig en macka, då jag märkte en vit lapp på bordet.
"Hello Darling", började det med. Det som stod skrivet efter det hade egentligen ingen betydelse, "Hello Darling" var det viktigaste.

Vi är typiska finnar, jag och min man. "Emme puhu, emmekä pussaa". Det betyder att vi pratar inte om våra känslor och visar dem inte heller. Alltså är vi typiska finnar. Stela... kanske kalla, skulle någon kunna säga.
Så kanske ni förstår att "Hello Darling" var två små, men viktiga ord och de kronade min dag! 
Ibland är det härligt med lite romantik, trots att det hela till slut gick ut på att komma ihåg att lägga motorvärmesladden fast i bilen...

Ha en skön kväll!

                   "Klok präst, kort predikan" ~Japanskt ordspråk~

Jag spekulerar...

Ibland kommer jag på mig själv med att fundera på varför allting är som det är, varför är jag jag, varför är du du osv. Varför har vi fått just det liv vi lever? Jag analyserar och funderar, och försöker få någon klarhet i allt. Men jag kommer aldrig på något bra svar, någon bra lösning.

Vi hade ett infotillfälle på jobbet häromdagen. Jag lyssnade... med ena örat, tillika som jag kom på mig själv att fundera vem som har bestämmt att just den och den personen skall få vara chef, den och den försäljare, den och den en vanlig Svensson. 
Jag tittade omkring på alla som satt och lyssnade. Han, med den stora lönen, sitter och plitar ner något till pappers, och lyssnar inte ett dugg. En annan sitter och kollar utbudet på nätet. Den tredje har en telefon, som tydligen inte går att stänga av vid sådana här tillfällen...

Vem kartlägger vad alla kan och inte kan? Vem kan säga att "Du är jätteduktig, jag tycker du skall få 5000 € i månaden och en jättefin tittel, dessutom firmabil och visakort, förstås på firmans namn".
Hur skiljer sig dessa "lyckans ostar" från en vanlig dödlig? Vem mäter hur mycket de kan och inte kan? År det bara betyget/skolningen som räknas?

Orsaken till detta funderande är att jag ibland stöter på väldigt fixa och duktiga människor, men de har aldrig fått en chans till något bättre än vad de gör för tillfället. Menar de är "Svenssons" och de är nöjda med sitt liv som så. Eller de verkar nöjda i varje fall. Förstås, det man inte vet saknar man inte. I detta fall är de nöjda med det de har, för de har inte ett hum om hur det skulle vara att ha det annorlunda.
Då funderar jag varför har ingen lagt märke till hen? Är det för att hen är tystlåten och inte sådär jätte social eller kanske inte för fram sig så mycket? Blir dessa individer oupptäckta? De får aldrig visa vad de går för? Har dessa individer inte tillräckligt med fyrk för att studera sig till något högre... eller kanske inte ork, möjlighet, inspiration eller rentav vilja? Och vem säger att om du är högt skolad är du mycket klokare än de lägre skolade? Mäts allting i IQ?
Är han, som sitter på kontoret, mera värd än han som gör fysiskt arbete hela dagen? Jag bara funderar....

Nja. Saken är nog också den att alla vill inte ha mycket ansvar, resa mycket (arbetsresor), ha långa dagar, sitta på kontoret osv. Vi är ju alla så olika.
Och någon måste ju göra sk. "skitjobb" också. Ett jobb är ett jobb som måste göras. Det är ingen skillnad är du chef, rörmokare, lastbilschaufför eller lärare. Alla behövs. Den ena är inte mindre värd än den andra.
Vi borde bara lära oss uppskatta varandra och det vi gör.

Kort och koncist: ibland funderar jag bara på livets mening. På varför allting är som det är. Hur mycket kan vi påverka vårt liv; hur mycket är fast i tur eller otur och hur mycket är fast i dig själv?

Mvh,
En helt vanlig Svensson

"Den har nog som är nöjd." ~Italienskt ordspråk~

Instängd

Vår äldre son är hos mormor och morfar detta veckoslut. Av egen begäran. Han gillar vara där och det är ju roligt.

Idag ringde han hem och undrade om jag hört vad som hade hänt honom. 
Han hade varit i garaget med morfar, städat och rustat upp där.
Vid något skede hade morfar åkt iväg till min bror, som bor där nära. Gossen hade blivit ensam i garaget.
Då han sedan skulle ut därifrån, hade han inte fått upp dörren och hade hamnat nöja sig med sin tillvaro i garaget.... Hur länge han var instängd vet jag inte. Han visste själv inte heller.
Men då han äntligen slapp därifrån, så hade han sprungit till toa med god fart. Han hade en sjujäkla bajsbrådis och han hade hamnat hålla sig hela den tid han suttit instängd i garaget.
"Det tog riktigt sjukt i rumpan" hade han sagt efteråt... Stackars liten.

Ja, det måste väl ha gått till så att då morfar åkte iväg och stängde dörren till garaget, så hade antagligen deras hund nojsat på där utanför så någonting hade hamnat framför dörren. Då gick den inte att få upp. Så lilleman hade suttit instängd i... ja, vem vet hur länge.
Men slutet gott, allting gott. 

"Hur lång en minut är beror helt på vilken sida om toalettdörren man befinner sig" ~Okänd~