Ute med hunden

När man går ut med hunden har man chans att fundera på allt och ingenting. Oftast är det egentligen ingenting... Eller vad tycker ni?

Igår funderade jag på en sådan sak att hur kan hundarna få bajset att komma sådär bara? Nästan sådär att nu knäpper jag i fingrarna och så kommer det ett lass. Så fungerar det ju inte för oss människor.
Hur kan hunden passa på att bajsa just precis då när matte/husse går ut med den?
Jag får ju bajsbrått helt när som helst och då ser brådisen int är jag ute eller inne. Har jag passligt eller inte.

En annan sak jag funderade på är varför hundarna skall pissmärka hela tiden? På en tjugo minuters länk pissmärkar vår hund säkert tio gånger. Hur får hunden det att räcka till alla små pissmärkningar den "måste" göra? Typ "Ludde was here"...."and here".... "and here". Vilken vältränad pissblåsa den måste ha.
Det kommer inte ens på frågan att jag skulle kunna hålla, släppa, hålla, släppa... Har definitivt inte tränat mina bäckenbottenmuskler ordentligt. Jag beöver bara nysa och... ja, kanske ni vet. 

Sådär ja... sådana där djupa tankar har jag när jag rastar hunden.

"A dog is one of the remaining reasons why some people can be persuaded to go for a walk" ~ O.A. Battista ~

Ålderskris

Förra veckan läste jag ett inlägg i en nät-tidning. Där beskrevs en kvinna vara i tidig medelålder. Det fick mig att fundera vad det riktigt skall betyda? Vad är det för en ålder? Är jag där nu? Det låter ju väldigt gammalt! Jag är inte gammal! Vad?

Det gick några dagar, jag accepterade min tidiga medelålder. Smått deppad.
Så en dag gick jag till butiken för att handla mat och några öl åt husbanden. I kassan blev jag tillfrågad identitesbevis. 
Jag blev helt paff. Fattade först inte vad som frågades. Så fumlade jag efter mitt körkort, bara för att inse att det ligger i bilen. Lite småpanik. Efter några om och men sade kassabiträdet sedan att det är okej, hon litar på att jag har åldern inne för att köpa alkohol.

Snacka om ålderskris va?! Först läser jag att jag är i tidig medelålder, typ följande dag frågas det efter identitesbevis. Så nu litar jag mig på Muhammad Ali, han kan sin sak:

Ett farväl till tvättmaskinen

Har bott i vårat egnahemshus i knappa tio år, nästa år blir det tio år fullt.
Nu, i år, har jag märkt att en mekanisk grej efter annan ger upp. Som tex. våran tvättmaskin. Han har nu börjat säga till om att han har förstoppning. Japp, han lämnar vatten kvar i trumman och kläderna ligger sedan där dyblöta. Problemet är att jag inte vet i vilket skede av tvättprogrammet detta hänt. Jag kollar ju inte vad min trogne vän håller på med, för jag litar på honom. Jag väntar bara han piper till när han är klar. Men nej, han meddelar bara att programmet är klart och att jag nu kan hänga upp kläderna. Undar om han månne fått problem med minnet också då? Att han inte kommer hur länge han borde hålla på?
Men tyvärr, du käre tvättmaskin, så fungerar vårt förhållande inte längre. Vi är en storfamilj, och att hålla på och tvätta kläder i tre-fyra timmar går ej. Det gör att vi inte har tid att tvätta och ännu kolla om du orkar göra ditt jobb eller ej. Dessutom är jag ju rädd du kollapsar helt. Med kläder inuti. 

Jag lyfter på hatten för att du orkat i tio år, det är en respektabel ålder för en tvättmaskin. Nu måste dock våra vägar skiljas åt.
Idag var jag och tittade på en sprillan ny maskin. Han kommer hem i tisdag. Hoppas jag får lika många år med honom som med dig.
Tack för denna tid hos oss. Du är värd din pension.

Budgetramar och inbesparingar

Morgonen började med småraseri. Det räckte med att läsa dagstidningarna, där det skrevs om budgetramen som fastställdes igår. Varifrån skall pengarna tas?
Ja, kapitalbeskattningen skärps, likaså fordonsskatt, tobaksskatt och bränsleskatt. Arvs- och gåvoskatterna skärps. Barnbidraget sänks osv.
Inget vidare roligt att läsa om. 
Nog funderar man ju vad som försiggår: i början av mars fick riksdagsmännen en löneförhöjning på 20 €/mån. De har hög lön från förut, och nu lite till då. Småslantar. Fickpengar.
Så sitter de där på sina pallar och funderar på inbesparingar. Varifrån kan det knipas lite till?
Från egen ficka får det ju inte gå. Nej, det är ju otänkbart. 
Miljoner euron skickas utomlands, till land som behöver, trots att behövande också skulle finnas inom landets egna gränser. Barnfamiljer har det knapert här, men visst kan man knipa lite till där, eller hur? Arbetslösheten stiger, men vad gör det? 

Näe, jag förstår inte. Jag helt enkelt inte förstår. 

Bild från bjornalvebrand.wordpress.com

                        "Få säger prosit när den fattige nyser" ~Danskt ordspråk ~

Some, jag.... och de som vet bättre

Idag har jag funderat på följande sak: Jag, som så många andra, är med i den sociala median på sätt eller annat. Så finns det de som inte är med någonstans, de som "har ett liv", så att säga. Det är helt okej, alla gör ju som de vill. No problemos, för mig i alla fall. Men tyvärr är det inte alltid så hos motparten. Social media kan vara något mycket negativt. Här följer några exempel:

1. Vid en diskussion med anti-some-parten råkar jag säga att jag sett det och det, läst det och det, på tex. facebook. Hoppsan där kom det, det "röda" ordet! Facebook. Nu har jag väckt björnen från vinterdvalan!
Jag ser hur motparten rullar ögon och får fram endast en suck. 
Jag tänker genast att jag borde inte sagt ett dugg. Men för sent, björnen har vaknat! Finns det andra i samma rum, andra som inte hör till den sociala median, så känner jag deras blickar borra sig in i mig...

2. Jag råkar ta ett fotografi av någonting. Må det nu vara fast av en blomma. Anti-some-parten ser det och utbrister genast: "Ja, du lägger det säkert ut på facebook nu". En nervärderande blick medföljer förstås.

3. Jag sitter och pratar med någon och råkar säga att jag hört/läst om det och det, tex. dagen förut. Anti-some-parten ser sin stund kommen och utbrister: "Ja, du hörde/läste det säkert på facebook!" och skrattar elakt.

Det jag är allergisk emot är just dessa uttalanden och det helt löjligaste är: "Jag är inte på facebook/twitter/instagram och bla bla blaa, för JAG har ett liv!"
Det jag undrar är, har man inget liv om man är med i social media? Om jag vill ha kontakt med tex. släktingar från ett annat land? Ta kontakt med vänner från skoltiden eller finna vänner jag tappat kontakten med? Om det enda sättet är att hitta dem på nätet? Hålla kontakt på det sättet? 
Är det så fel? Och vem har gett anti-some-parten rätten att döma mig och mina beslut? 

Jag sitter gärna hemma, rusar inte runt på restauranger, super och har det roligt. Jag har inte huvudvärk följande dag, är trött och hängig. Jag sitter inte vid kaffebordet på jobbet och skvallrar om vem som vart med vem eller hur roligt det var i lördags och hur jävla skit jag mådde dagen efter. Jag gör det inte heller via social media.
Kanske jag borde slänga social media i roskkorgen och slå klackarna i taket? Det godkänns, men inte social media?

Min point är att jag gör det jag vill, håller kontakt med människor just som jag vill. Jag spionerar inte på någon via social media, utan jag läser hur mina vänner mår och vad de håller på med. Vill jag inte läsa något så läser jag inte - hur enkelt är inte det? 
Jag prövar olika alternativ i social media, för att hållas up-to-date med vad det finns och hur man använder olika medier. Jag behöver det redan för jobbets skull. That´s it. Ingenting farligt.
Men jag skulle önska av anti-some-parten att knipa käft i varje fall då de inte har någon aning om vad man kan göra i social media. Oftast så tror de sig veta något, men så kommer det fram att de har ingen aning om vad tex. facebook är. Det är endast ordet som får dem att se rött. Och det att så många vänner är där, men inte de själva. Men valet är ju deras eget. 
Alla väljer vi vad vi gör... och inte gör.

Men... det är som det är. Låten alla få ha sin åsikt, men kom gärna ihåg att inte döma andra efter egen åsikt. Håll er till ert så håller jag mig till mitt. Tackar och bockar, säger somebruden.


Ps Visst skall man vara försiktig på nätet, allting är inte alltid som man tror. Så försiktighet, framför allt.

"Alla rykten är farliga - goda bringar avund, dåliga skam" ~ Engelskt ordspråk ~