Tidningserbjudanden

Pling!
Jag rusar till telefonen för att kolla vem skickat e-mail till mig. Väntar ju förstås på något intressant, men....
Jäkla tidningsförsäljare!

Jag beställde "Kalle Anka" åt barnen för ett år sedan och tammefan vad jag fått mail om tidningserbjudanden efteråt. Minst ett erbjudande varje dag. Det är allt från bantningstidningar, mode, biologi, geografi till serietdiningar. Det tar aldrig slut!
Jag har också avbeställt all annonsering per mail, men nej - det bara kommer!

Ibland brukar tidningsförsäljarna ringa mig, jag lyssnar men tackar snällt och bestämmt nej. Ibland är de så pratsjuka, så de bara måste få prata. Oftast hinner jag inte säga "Tack, men nej tack" förrän de rabblat upp hela radiramsan och sedan avslutar de med frågan: "Och hur låter detta erbjudande, skall vi göra en order för 3 månader?". För att inte glömma den häftiga schalen jag får på köpet eller en väckarklocka! Uuuh.... NOT. Vågar jag ens erkänna att medan du, käre tidningsman eller kvinna, pratade om olika erbjudanden funderade jag på vad jag skulle laga för mat ikväll eller vågar jag erkänna att jag tittade på tv tillika? Att jag inte har ett hum om vad du just sade?

Jag misstänker dessa tidningsförsäljare har ett papper de läser ifrån, för så låter det oftast. Gääääsp. 
Nja, men läs på, jag lyssnar nog... om jag inte somnar.
Jag tror minsann att de visar mittfingret åt mig efter att de lagt på. 

Ja-a, ger man lillfingret så....

Nääe, du. Just nu säger jag nog som "Farbror Einar"  här till höger.






                 "Jag är inte döv. Jag bara ignorerar dig"

Dittandattan och ingenting

Sitter och knapprar på tangentbordet. Söker bokstäver, ord, meningar, idéer. Huvudet känns tomt. Vad skall jag skriva om?

Kanske om min äldsta son som inte orkar gå hem från skolan, så han har valt att åka cykel både från och till skolan de dagar han skulle hamna gå hem från skolan. Detta mitt i smällkalla vintern. Halt är det och mycket snö. Vad detta tjänar till vet jag inte. Nja, vägen hem går snabbare, men han hamnar ju cykla iväg tidigt på morgonen, i kölden.

Kanske om min dotter som står och beundrar sig själv i spegeln varje dag. Hon älskar titta sig i spegeln och också att titta på bilder av sig själv. 

Vänta bara, kära dotter, det kommer en dag då spegeln och bilderna är dina värsta fiender! Njut medan du kan.

Eller kanske om min yngsta son, som fick smaka på likörkarameller häromdagen. "Det var nog gott, men då man bet i karamellen så kom det ut sådan där illasmakande mömmö". Efter att han hade funderat en stund, utbrister han: "Skulle jag inte kunna få börja dricka brännvin?.... Då skulle jag också lära mig tycka om likörkarameller!". Ja, vad gör man inte för att gilla godis?

"Honan heter gris och hanen heter svin. Ungarna heter kelgrisar"

~Sofie, 5 år~

Sömnsvårigheter

Våran tjej är en som orkar vaka hur länge som helst på kvällarna och sen skulle hon vilja sova länge på morgnarna.
Det går ju inte då hon skall till dagis, för hon skall upp klockan 7.
Detta har sedan varit ett problem för det är trötthet och tårar varje morgon när vi skall iväg till dagis.
Hur skall jag fixa detta då? Any ideas?
Många skulle säga: lägg henne och sova tidigare på kvällen. Om inte det hjälper, sluta med dagssömn.

Till er kan jag säga att hon sover dagssömn endast på dagis och inte varje dag. På veckosluten har hon ingen lust att sova dagssömn, eftersom syskonen inte sover. Så hon sover ingen dagssömn då.
Det har helt enkelt ingen som helst betydelse sover hon dagssömn eller inte, hon går och lägger sig samma tid ändå. Tidigast klockan 22. Detta är hennes val, inte vårt. Gissa hur många gånger vi kämpat med det?

Igår försökte jag med att lägga henne och sova tidigare. Vi gick i säng redan före klockan 20.30. Motvilligt, förstås. Pirr och gråt där också.
Klockan 22 hade hon äntligen somnat. Att natta henne tog "endast" 1,5 timme! Morr.

Kanske det bara är så att vi är alla olika, sömnbehovet är olika. 
En del vill gå och lägga sig tidigt och är sedan igen morgonpigga. Andra vill vaka till sena kvällen/natten och sova länge på morgnarna. 
Gäller visst också småbarn?

"Att få ungarna i säng på kvällarna är som att trä pärlor på en tråd utan knut" ~Alice Babs~

Flashback, part 6

En kväll kom jag plötsligt ihåg dagen då jag kom hem från skriftskolelägret. Det var en lördag, om jag minns rätt, för följande dag skulle vi konfirmeras.
Min vana trogen var jag ju ute i sista minuten: hade alltså inte skaffat kläder för denna stora händelse! Och det rekommenderades ju vitt för detta kristliga tillfälle. Vitt, som jag aldrig annars använde och jag visste att jag aldrig skulle komma ha användning för efteråt heller.

Jag kommer ihåg hur arg, bitter och frustrerad jag var då jag gick igenom varje affär i vår lilla stad och försökte hitta någonting jag kunde klä mig i följande dag. Men nej. Den som söker finner INTE! I varje fall inte utan panik och ilska.
Jag tog ut min frustrering på min mamma, som snällt följde med mig överallt. Till alla affärer. 
Hon försökte också hjälpa mig så gott hon kunde, men allt hon rekommenderade dög ju inte mig för vi hade så olika smak. Men hon försökte ändå sitt bästa.
Till sist och slut hittade jag nog kläder, men det var nog efter många svärord, stress, stor frustreran och tårar.

Följande dag konfirmerades jag. Allting bra igen.
När jag sedan kom hem från kyrkan och öppnade dörren till mitt rum fick jag se en ny soffa. En bäddsoffa. Och vilken fin en!
Mina föräldrar hade skaffat mig en bäddsoffa och på något sätt fått den in i mitt rum utan att jag ens hade lagt märke till det.
Jag var jätteglad samtidigt som jag fick mitt livs värsta ögonblick av dåligt samvete. Jag hade ju varit så elak mot min mamma dagen innan och nu fick jag en såhär fin present!

Jag måste verkligen ha kännt mig ledsen över vad som hänt, eftersom jag kommer ihåg denna händelse ännu idag, över 20 år senare. 
Jag kommer också ihåg den glädje jag kände över min nya soffa!

"Bara den som har samvete har dåligt samvete". ~Hans Habe~